Cerclage?

var det jag fick förklarat för mig då jag hade sån svår ångest i början, la hela skulden på mig själv, att jag borde insett att ngt var fel. Men då sa läkarna att även om jag hade sökt för de blodiga flytningar så hade jag förmodligen inte fått komma in ändå, utan hade nog blivit bortviftad med att det var normalt och att jag skulle avvakta och höra av mig igen om det tilltog och det gjorde det ju inte förrän det var försent. Förlossningen med Wilton gick ju inte heller så snabbt då de försökte fördröja den så länge de kunde, just för att han skulle få en chans, men när de inte längre försökte stoppa det så gick det fort.

becka: du kan ju ha en önskan att du bara vill ha lustgas. Utgå från det så får du se hur det känns när du väl är på sjukhuset. Som när jag födde Wilton så behövde jag ju faktiskt inget smärtstillande och hade förlossningen varit samma med Thea så hade jag ju inte  behövt haft ngt mer. Man får nog inte hänga upp sig på vilka smärtstillande man ska ha för bir det väldigt bråttom kan man ju inte få allt. SOm sagt det bästa är nog och läsa på så man iaf vet vad det finns och vad det innebär och sen ta det utifrån det. Känner du att du klarar dig på lustgasen är det ju kanon, men får du väldigt ont så är det ju bra att det finns andra alternativ. Jag var väldigt rädd för EDA då jag haft flera vänner som fått problem så jag är på ngt vis ändå glad över att jag itne hade några alternativ. Barnmorskorna är väldigt duktiga på guida en. Och man får försöka tänka positiva tankar när det är som värst. Och försöka jobba med smärtan istället för mot den (som jag gjorde när det var som värst) Jag tror man kommer långt med bara andning, avslappning och positivt tänkande (men som sagt, det är lättare sagt än gjort när man ligger där och ha skitont)

viola: jaha, så du kom tom på en undersökning. Kollade de tappen och så också då? så det kanske inte hade spelat ngn roll ändå för mig om jag nu hade kommit på koll. skönt att TUL såg bättre ut än förra gången!

Välkommen till slapptapparnas paradis! beklagar så förlusten av din son! I vilken vecka förlorade du din son? gav ni honom något namn?

Jag sövdes. Läkaren förklarade att det var det lättaste för operatören om man var sövd och med tanke på att de hade svårt att sätta dit bandet på mig pga ärrbildning är jag glad att jag var sövd.

Tanken var väl att jag inte skulle bli så stilla som jag blev, men jag hade otroliga problem. Kunde inte sitta alls då det skavde så det funkade bara om jag låg ner eller halvsatt i soffan med benen uppe i soffan. Blev också inlagd några veckor på sjukhus då jag började och öppna mig inifrån (sk funeling) och då var jag helt sängliggande under tiden på sjukhus, fick bara gå på toa och duscha korta stunder. Var väl först i v 31 som jag fick det lite friare att vara uppe mer. Hade extrakontroller från v 13 när de satte cerklaget tills förlossningen. Tror jag hade kontroller ungefär varannan, var tredje vecka. Då kollade läkaren tappen och när hon ändå höll på så gjorde hon även TUL.

kram kram!

fy, vad ledsamt, blir så ledsen för er skull! Vilket fint namn er lilla ängel fick! Det är läskigt vad fort det kan. Vår ängel föddes i v 23+5 och vi hade ju varit på RUL ungefär fem tidigare och han mådde så bra. Fick med oss en bild hem på hur han gjorde tummen upp. Misstänker de försvagad livmoderhals by nature, eller har du, liksom jag genomgått en konisering eller ngt annat kirurgiskt ingrepp tidigare som skulle kunnat ge försvagad livmoderhals?

Hoppas, när ni är redo igen att ni får bra stöd från familj, vänner och sjukvård.. tjejerna här inne var iaf ett enormt stöd för mig. Utan de tror jag inte jag hade suttit med en åttamånaders bebis idag.

fanny: ja, man vet ju inte hur en extra koll skulle kunna hjälpa till. Jag har ju gjort en konisering och jag är mest arg över att jag aldrig fick veta vad det kunde innebära. Inte ens när jag var på inskrivning hos bm i v 12 och hon ändå frågade mig om kirurgiska ingrepp, inte ens då fick jag veta att jag ev kunde ligga i en riskgrupp. Hade jag vetat hade jag förmodligen inte gått alla de där promenaderna som BM hela tiden vidhöll var så bra för både mig och bebis. Yeah, right. Det visade ju sig vara skitbra! NOT. Jag känner igen mig så mkt i det du skriver, det är som om jag själv har skrivit det. På ett sätt vill jag inte vara utan dessa erfarenheter ändå. JAg har lärt mig så mkt, både om mig själv och min omgivning och hade det inte varit för Wiltons skull skulle jag ju idag inte ha världens finaste dotter. Det är så dubbelt, men det är så det ser ut för oss som förlorat barn och som fått ett barn till sen. Man lär sig leva med sorgen och lyckan, sida vid sida.

Jag blev ju också lovad cerklage med en gång. Tror tom läkaren pratade om det när Wilton fortfarande låg i magen och sparkade. Tyvärr blev det ändå en hel del bråk med läkaren ändå sen när jag väl skulle ha cerklaget, men min kurator hjälpte mig väldigt mkt så i slutändan blev det bra. Den första läkaren bytte dem ut och så fick jag istället världens mest sympatiska läkare som jag hade väldigt stort förtroende för. Utan hennes försiktighet och förståelse hade det nog inte gått andra gången heller.

Liten: Ja, jag öppnade mig inifrån trots cerklage. Jag fick troligtvis en infektion som var på väg upp i livmodern och i samband med den så fick jag väldigt mkt sammandragningar som påverkade tappen. Att den öppnade sig berodde nog på hur cerklaget satt. Vanligtvis sätter de bandet så långt upp på tappen de kan (vad jag förstår iaf) men i mitt fall kunde de inte det då jag hade väldigt mkt ärrbildning, som troligtvis beror på tidigare konisering plus förlossningen med Wilton. Så det satt väldigt lågt ner och därav fanns det väl större risk att jag skulle få funeling. Men dropp och fem veckors sängliggande hävde funelingen så den gick tillbaka något. Där fick jag troligtvis ett bevis på att cerklaget ändå funkade för mig. Utan det så hade förmodligen förlossningen satt igång (det är iaf vad läkarna tror). Min dotter är nu 8 månader och jag tror inte jag kommer och gå igenom det här fler gånger. Den psykiska pressen blev för stor för mig och behöva gå igenom det igen när jag även har ett barn, jag tror inte jag fixar det. Vill också passa på att beklaga din förlust av Oskar, men även gratta till dottern!

Trassel: Välkommen till världen Snodden eller är det Snoddas? :)

slapparen: Välkommen hit! Hoppas du kan finna stöd här inne! I vilken vecka fick din graviditet avslutas i? Beklagar så din förlust. Jag öppnade mig också tyst. Födde en liten Wilton  v 23+6 för snart två år sen, han levde i fyra timmar. Fick cerklage i andra graviditeten, sattes planerat i v 13 och nu har jag världens finaste dotter hos mig, som blev åtta månader igår! Utan stödet här inne tror jag inte vi hade fixat det....

slapparen: vad bra att du åkte in.. ja, tappen kan "växa". Den liknas ju vid ett gummiband som kan töja ut sig och dra ihop sig. Sen mäter läkare på olika sätt, så det kan också göra att man får olika resultat.. Som jag ex. Jag blev inlagd i v 25 pga prematura sammandragningar och läkaren såg då att jag hade fått funeling som var 2 cm (öppnat mig inifrån) när jag sen kom till ett nytt sjukhus (blev omflyttad ett par gånger) så var funelingen helt borta.. Jag kände väl att det inte kunde stämma så då bad jag dem mäta på nytt och fick då ytterligare en annan läkare och då visade det sig att jag fortfarande hade funelingen kvar...

slapparen: läkarna säger ju att det är bäst och sätta så tidigt som möjligt, men ett sent satt cerklage är ju bättre än inget alls... och det finns ju aldrig några garantier. Finns ju cerklage som spricker när de är satta tidigare också.. men förstår dig, att inte känna att man har kontroll är inget kul alls!

välkomna alla nya!

kramizzar: Jag kommer inte ihåg att jag hade speciellt ont när jag vaknade. Eller jag sa nog till när jag började och få ont och då fick jag snabbt en lite panodil. Om jag kommer ihåg rätt så hjälpte den inte utan jag fick en liten dos morfin. Jag hade mest problem hela tiden med cerklaget. Jag hade ju ont från början ,men tänkte att det skulle ge med sig, men efter en vecka med fortsatta smärtor fick jag komma in på kontroll. Kanske att jag hade fått en liten infektion så fick antibiotika. Efter kuren hade jag ff ont och så höll det på så länge jag hade cerklaget. Jag kunde inte sitta på en stol på ett halvår. Kom på att det förmodligen berodde på att cerklaget satt väldigt långt ner på tappen så jag upplevde det som att jag hade en tampong som satt fel och skavde.. hade det så varje dag i ett halvår.

I och med att jag hade så ont när jag satt kunde jag inte jobba. Jobbar på kontor så jag hade fixat det så att jag fick jobba hemifrån då jag har långt och pendla. Klarade av och jobba i två dagar och sen fick jag ge upp då jag fick jätteont av allt sittande. Jobbade därefter halvtid, halvliggandes i soffan i två månader då jag blev helt sjukskriven pga att jag började och öppna mig inifrån. Från början var det sagt att jag kunde leva relativt normalt, men iom att jag hade ont när jag satt och när jag stod upp för länge så var jag i princip sängliggande. Låg också fem veckor på sjukhus och då var jag verkligen helt sängliggande. Var bara uppe på toa och så duschade jag var tredje dag eller så... det viktigaste är att lyssna på sin kropp. Vissa kan göra mer medan andra blir helt sängliggande...

jag var jätterädd för att bli hård i magen, hade sån ångest jämt. Jag har problem med magen i vanliga fall och graviditeten och stillasittandet gjorde ju det inte bättre. När jag blev inlagd så hade jag inte gjort nr 2 på flera dagar utan var jättehård i magen. De fick ge mig microlax. Och det hade jag också ångest över då jag hade fått det efter cerklageinsättningen också och det var verkligen ångest när trycket blev så stort. Trodde verkligen att cerklaget skulle spricka och bebis komma ut. Men som de sa att det var ju viktigt att sköta magen också så det var bara och bita i det sura äpplet och ta sig igenom det också... fyyy, jag har vägrat microlax efter det för den ångesten vill jag aldrig mer uppleva. Jag använde sen paraffinemulsion. Fick det under tiden på sjukhuset och fortsatte och använda det så länge jag var gravid. Det var verkligen det enda som funkade för mig och jag testade nog allt som finns och testa.

Snalmums: Vad kul och "se" dig! Ja, tiden har verkligen flugit fram här också nu. Tänk för ett år sen låg jag inlagd och var nära på och börja och föda och idag sitter jag här med min 10 månaders. Det är helt surrealistiskt. Jag började och jobba för 1,5 vecka sen. Det går bra, det enda är väl att det blir så långa dagar hemifrån då jag har en bra bit och pendla fram och tillbaka från jobbet. Så just nu blir det inte mycket dator. Den lilla tiden jag har hemma spenderar jag med Thea innan det är dags för henne och sova igen. Jag tycker det är rätt skönt och komma tillbaka till jobbet. Kände det på slutet nu att jag höll på och bli galen av och gå hemma så jag tror det här miljöombytet gör gott för hela familjen. Men visst är det jobbigt att vara ifrån sin lilla plutt nu när vi varit så nära varandra under hela graviditeten och sen hon föddes.

Jag är nog rätt säker på att det inte blir fler barn här. Jag älskar verkligen Thea, men jag tycker inte om de sidor jag har när jag inte får sova tillräckligt. Dessutom får jag ont i magen av och bara tänka tanken på en sån graviditet igen.... nä, jag är så glad att vi har fått en liten friskt tjej att jag känner mig nöjd. Vi har ju även Theas änglabror Wilton sen innan och just nu är vi också tonårsföräldrar åt min lillasyster som bor hos oss så jag känner att vi har rätt fullt upp här.. 

lisaväntar: Jag kommer ihåg dig från en tråd då vi båda var sängliggande förra året! Grattis till graviditeten!

För det första, byt läkare! du behöver få någon som du känner dig trygg med! Sen är det faktiskt så att konisering kan leda till försvagad livmoderhals. Jag är koniserad en gång och läkarna tror att jag födde förtidigt pga den, men säkert kan de ju aldrig veta. Det klart att du kan ha haft extrem otur och att det inte händer igen, men risken att föda för tidigt igen när du gjort det en gång tidigare finns ju. Jag skulle överväga att tala med läkare om cerklage eller iaf fler kontroller och mer övervakning. Jag håller tummarna för dig!