AP-snack & babbeltråd
Fast ni som samsover, hur i hela världen får ni till det någonsin då
Som ni säger, det kommer., man har lång tid efter småbarnstiden Vi har ju haft väldigt lätt med sonen utifrån att när han somnat sover han. Vi har alltid haft lite tid på kvällen tillsammans eller var för sig samt sovmorgnar. Fast på natten vill vi sova ihop allihopa.
Jag fick bära min son framåt i trikåsjal när han inte ville sova. Han nöjde sig inte med att sitta inåt, ja jag vet att folk inte anser att barn behöver den stimuleringen men han blev frustrerad av att sitta inåtvänd så tight. Upplevde också att det blev bättre med sele, vi köpte en beco butterfly 2 när han var 6mån. Jag är för fåfäng för nån annan sele
Tyckte den var jättefin och den passar oss båda här, vi är 174/63kg, 178/70kg.
Patapum har jag hört några som är nöjda med, den är ju bra mycket billigare än en beco. Nu ångrar jag inte att jag lade alla de pengarna på den eftersom vi använt den varje dag och verkligen trivts med den båda.
Gällande depression för att man får pojke. Jag trodde först också det var nån hormongrej när jag såg det där första gången men när jag läste vidare insåg jag att det inte handlar om hormoner. Att det är mer status att få flickor i Sverige är ju inga direkta news, skrev ett blogginlägg om det i höstas http://madeleine-h.blogspot.com/2010/10/flickor-hellre-pojkar.html
När jag läste den här artikeln i en annan tidning stod det också att i Indien och andra ställen där pojkar är högre status drabbas inte kvinnorna av den här nedstämdheten som man gör här. Helt sjukt om man frågar mig.
Som Miang säger, vi är väl deprimerade utan att veta om det. Jag är rätt säker (en känsla bara) på att jag väntar en pojke igen, stackars mig. Fast jag har ju fått höra hur roligt det skulle vara med "en av varje". Känns bara som mer politiskt korrekt att säga att jag borde vilja ha en flicka, bryr mig verkligen inte ett smack. Som jag skrivit i bloggen ovan, det där handlar bara om förälderns befängda idéer om vilka egenskaper ett kön innebär. Usch jag blir upprörd när jag tänker på det här.
Ja fundera över det här kan man ju göra. Det kanske ligger hos mig också det här med flickor och att det är högre status. Men att en av varje är höjden av lycka, det går ju inte att undkomma nu när jag är gravid igen. Ny bil har jag inte heller märkt av att vi får lida för däremot att bo i en lägenhet och dessutom trea. Med två barn! Fast det är nästan mest våra föräldrar som verkar ha problem med vår lilla trea och familj. Vi som tycker de kan vara tacksamma över att de verkar ha lärt oss att mätta mage efter mun eller vad man säger. Det är väl en generationsfråga, båda vi är uppväxta i villa för det var viktigt för våra föräldrar att bo så när de fick barn medan vi trivs i lägenhet och kan lägga tid på vår familj istället för att fixa hus, trädgård och pendla till jobbet.