AP-snack & babbeltråd

Jag själv har större problem med barn där bak i bilen än framåtvänd i vagn. Förutsatt de är lite äldre förstås. Nu har vi den lille där bak o han får sova om han ska sitta där. Det är mycket prat om hur skadligt det är med framåtvända barn i vagn men ensamma bak i bilen hör man sällan om. Förstår intrycksargumentet men ändå. Bokade tåg för sommaren så vi slipper bil, lillen blir så ledsen där. Nu har vi dock inget val med två.

Brio spin är extremt lättkörd på plana ytor, svårare i grus. Tänkte så när jag sa stadsvagn. På bussar, asfalt, affärer o så är den toppen.

Det är vi som har en gammal bil utan airbag på passagerarsätet. Men för mig var det så viktigt att när vi ett tag kollade på ny bil var det ett absolut krav att man skulle kunna koppla ur airbagen där framme, slutade med att vi vår prisklass fanns en bil vi kunde köpa  Det är lite nu jag känner att visst kan man ha principer men frågan är hur hårt man ska hålla på dem. När vi skulle hem från BB med lillebror var det vara att sätta honom där bak, det fanns inget val längre. Jag tog ju inte bussen hem för han inte kunde sitta bak.

Samma när jag köpte en joggingvagn för att kunna träna, det fanns bara framåtvända, då fick det duga åt sonen. Fast jag har blivit mer praktisk av mig, särskilt med två barn. Jag till och med överväger egen säng till stora sonen, då har det gått långt i släppandet av sina önskningar och idéer, jag trodde aldrig nånsin det skulle hända från han bad om det. Har lite varit en av mina grundpelare att vi samsover tills de inte vill längre.

Barnen sover inte borta är den enda jag kvarstår. Häromdagen var jag dock frestad, vi var sjuka och stora sonen passades av farmor och farfar, men nej, det får vara när han ber om det. Fast vem vet när det blir för lillebror. Nu blev det en helt annan vinkling på inlägget än vad som var tänkt, jag bara tänkte lite högt här

Det jag ville ta upp lite är att ofta diskuterar vi kring oss själva här, inte kring barnen. Som konichiwa girl säger, oroa sig för märkliga saker. Jag tycker det är konstigt att tycka utan omsvep det är  helt okej att ha barnet bak i bilen men aaaaldrig nånsin kunna tänka sig att ha det fram i i en vagn. Visst att man tycker så men man kan ju fundera över för vems skull. För mig är det inte för barnets utan för ens egen uppfattning av vad man lägger i begreppet koll.  Sen hade jag aldrig för livet suttit hemma och kört max 2mil med barn bak i bilen, så isolerad hade jag inte kunnat leva även om vi åkt med turer hela familjen. Visst några månader men inte hur många som helst. Då hade jag kört ändå, när de sover. På torsdag ska jag köra 8mil enkel väg med bägge. Jag ser till att söva den lilla innan och ha goda marginaler. Vi har naturligtvis spegel.

Jag funderar på när det är dåligt för barnet att få alla dessa intryck. Nu kom ju nån studie som visade att de ska sitta vända mot föräldern men hur länge. Jag tycker isåfall att om man måste ha barnet emot sig är det för litet för vagn, då ska man bära det Skämt åsido, min son älskade sulkyn när vi köpte den, han var då drygt 1.5år, innan dess åkte han bara vagn när jag sprang med honom i löpvagnen.

Peap, jag vet vi inte lever riktigt samma liv men det är roligt att diskutera ändå Det fanns en klok kvinna vid signatur Marlene här en gång som skrev de ord jag alltid haft med mig när jag inte vetat hur jag ska göra, då jag inte har barn som en livsstil men ändå vill göra den till trygga barn. "Det ska passa hela familjen". De orden tänker jag alltid på när jag inte vet hur jag ska göra. Saker som är viktiga att göra för mig får vägas mot sonens behov. Naturligtvis har barnen totalt företräde vid behov men jag har gjort saker som många här nog inte kanske skulle gjort. Typ sprungit med barnet i joggingvagn när det skulle sövas framåtvänd vid 6mån ålder, åkt på träningsläger över natten när han var 12mån osv osv. Men som sagt vi är olika, för mig är det ingen option att sitta hemma med mitt barn i flera år för jag ska finnas vid sidan varje sekund. Det är ju inte det du tänker heller men vad jag läst i min utbildning och utöver det finns det liksom inga belägg att man som primär aknytningsperson ska finnas vid barnets sida i alla lägen. Dock måste jag säga att jag bangat på er bilresa. Vi ska till stockholm i slutet av maj och jag bokade tågbiljetter till mig och barnen, mina föräldrar får köra själva. Nu vill mamma också åka tåg vilket är välkommen hjälp men jag kan inte se hur den resan på 50mil i bil skulle gå, varken med stor eller liten.

Skruttpåväg: Inspirerande att du också tänkte att det aldrig skulle gå att ha dottern bak men det gick fint. Vi kanske ska testa att sätta storebrors stol där bak och ha framsätet fritt för babyskydd eller vuxen. Jag vet inte hur du ska göra med skansen. Jag hade nog låtit farmor tagit dottern med sig utifrån min övertygelse att det är så viktigt för barnen med bra relationer till andra vuxna. Förutsatt att du tror hon klarar det och är bra med dottern så. Sen ibland kan jag känna att jag inte vill att farmor och farfar ska ha sonen här för jag stör mig på dem men där tänker jag att jag får skärpa mig och tänka på barnet   Man måste ju inte alltid ha ett behov, det kan ju räcka med att dottern har en rolig dag även om hon inte behöver det.

Mina78: Jag började springa efter 6mån  och sonen åkte med strax därefter. Vi köpte en begagnad minime av en kollega. Har funkat bra. Jag brukar köra ett pass i veckan med den, mitt distanspass. Tycker det är svårare med kvalitetspass med vagnen som intervaller och även långpass eftersom han blir lite rastlös efter en timme. Det finns nog bättre men de är sjukt dyra nya och jag tycker den funkar bra.

var kom dagis in i bilden.....nu kliar jag mig i huvudet

gällande skrutt, självklart ska inte barnet till skanse för farmors skull. Jag uppfattade det som skrutt trodde dottern skulle gilla det. Annars hade jag inte släppt iväg henne, barn är inte farmor utan tvärtom.

barn är inte till för farmor utan tvärtom skull det stå.

Idag är det en närhetstörstande 5-veckors baby här. Bara tutte o sova nära mig duger så det är soffan o sjalen som gäller Hans mage har blivit bättre när jag slutade med komjölk, bättre två dygn är kanske tidigt att ropa hej men ändå.

På tal om bil. Påskafton var vi hela familjen hos svärisarna, 3mil bort. Lillkillen har ju fortfarande sina skrikiga och lesna kvällar. Vi försökte allt vad vi kunde att få honom i sömn så vi skulle kunna åka hem samtidigt som vi parererade storebrors sovtid på kvällen. Han vaknade dock vid alla försök så till slut gav jag mig och tog pendeln in till stan. Lillen vrålade för full hals i sjalen i 20min förutom då han hetsåt vid bröstet, försökte lugna honom där. Hem kom vi iaf med en småstressad mamma (blir det av skrik bland folk) och han fick vara hos mig. Jag vet inte, men det känns som det är allt jag kan göra när han är så ledsen och otröstbar, ha honom hos mig. Igår testade vi napp (han är 6v nu och amningen fungerar så jag gjorde ett försök). han blev jättelugn och fick ut sina gaser på ett annat sätt så jag tror tyvärr jag får omvärdera nappsynen här, mår han bra av den får han ha den. Vi får se ikväll helt enkelt.

Skruttpåväg: Hoppas du har rätt i att alla barn kan åka bil, just nu kan vi ju inte det på kvällen med den lilla. Han måste sova djupt för att vi ska få över honom i babyskyddet. Det är svårt att distrahera en sexveckors men jag hoppas det kommer, vi måste inte åka bil nu. Jag tror du har helt rätt i ditt tänk med farmor. Min son har tillbringat mycket tid med min mamma då hon varit här. De har en väldigt nära relation tycker jag, han är trygg med henne och det var inga problem när jag var på förlossningen. Första gången han sov med någon annan. Mamma är dock lyhörd för hans känslor och det är det viktigaste. Farmor och farfar är inte på samma sätt, de är inte lyhörda på mammas sätt och vi kanske lämnade honom hos dem för tidigt själv? Svårt att veta vad som är vad.

msKitten: Finns det ngn i personalen som det vgår bättre med? Min son är bara glad vid lämningarna med en  av fröknarna....jag vet inte om du ska byta dagis men det känns viktigt att man ändå har nån form av förtroende tänker jag. Alla ställen har ju för och nackdelar men grunden måste ju vara bra. Har ni ringt och frågat hur det gått efter ni lämnat?

Men precis, man kan faktiskt anpassa sig efter barnet. Nu var ju inte tåget nån succé heller men han slapp iaf skrika sig blå ensam i babyskyddet...och så fick storebror sovit i bilen

På tal om det sista. Vi har haft en termin med bra lämningar till för nån vecka sedan. Då var det en hel vecka som han var ledsen vid lämning, sen blev allt bra igen. Vi fattade efteråt vad problemet varit, hans favoritfröken var på semester och den enda han vill ha när det är lämning. Så självklart i efterhand men vi fattade inte under den veckan vad det var, trodde det hade med lillebror att göra eller nåt sånt. Nu är han glad och nöjd igen med dagis.

precis som här ju, är ju självklart egentligen men vi fattade inte heller förrän hon var tillbaka och ordningen iordnngställdes. Kul att han kan kommunicera så :)