AP-snack & babbeltråd

Kid A skrev 2011-07-22 20:44:01 följande:

Nu kommer jag kanske här lite som gubben-i-lådan, men jag brukar följa "er" tråd och tycker det skrivs så mycket bra och intressant!

Jag har haft samma problem med min dotter - det var vid 4-5 månaders ålder hon började vägra allt annat än liggamning hemma. Smal har hon alltid varit men hon började dippa i kurvorna vid den åldern. BVC-tanten tyckte jag skulle börja med ersättning, men jag gjorde istället så att jag började med lite gröt och smakisar vid ungefär 5 månaders ålder (hade också velat vänta till 6 mån egentligen). Jag var ett tag så stressad över hennes dåliga viktuppgång att vi höll oss hemma så mycket som bara möjligt för att kunna amma ostört. När vi var iväg någon annanstans försökte jag låna sovrum och amma på sängen, om det var hemma hos någon bekant alltså. Annars har jag mjölkat ur och gett ur flaska - hon är dock lite tveksam till flaska så det har gått sådär.

Vår "värsta" amningsepisod var när jag blev tvungen att liggamma henne på en badhustoalett efter en babysimlektion, liggandes halvnaken på ett halvrent golv... Hon var jättehungrig och bara skrek men vägrade äta när jag satt.

Nu är hon drygt 7 månader och kan fortfarande bara amma hemma, liggandes på sängen i sovrummet, i tystnad, helst när hon är riktigt trött om hon ska kunna äta ordentligt. Som tur är går det framåt med matätande för övrigt så jag känner att den värsta viktnojan har släppt lite.

Jaha... det här blev ju inte några värst konkreta råd till dig tyvärr... annat än att amma på så ofta som möjligt när ni är hemma, och kanske prova ge urpumpad mjölk (eller ersättning) på flaska när ni är iväg, om han tar flaska. Hoppas det är en övergående fas i ert fall!

Jag har fått en dag hemma med bara bebis. Så skönt. Blev så irriterad på storebror innan fast han faktiskt inte gjort något som jag borde bli irriterad av. Blev lite irriterad på sambon som satte honom framför tv:n så han kunde halvslumra där. Problemet är att storebror ägnat hela gårdagen åt tv:n för vi inte orkade så mycket annat. Nu får han leka av sig hos farfar och jag sa åt sambon att sova där istället Men att ha en liten bebis kan anses vara avslappnande skön egentid, dit trodde jag aldrig jag skulle komma

Härligt att du delar med dig frösöblomster, känner igen mig i delar av din berättelse Så skönt att höra att andra inte alltid har det perfekta rutinlivet man får till sig att man ska ha som småbarnsförälder.

Skrutt: Det känns igen, dock är nog min 2-åring lite mindre långsint. Det går över snabbt. Jag tror ändå på det du säger, sätta gränser för sig själv. Jag märker att när jag gör det mår jag mycket bättre själv. Det du känner är ju det som är, du är inte egoistisk. Jag försöker komma igång med träningen igen, en timme på cykel och jag var en ny människa. Har haft oändligt med tålamod idag (vilket behövts för storebror och sambon har inte gått i takt direkt ). Det är vad jag behöver, det är inte egoistiskt utan bara sunt. Du lär ju dessutom din dotter att sätta gränser kring sig själv sen också, att det är något man bör göra. Har dock inget tips när det gäller ett utbrott i 45min för du inte vill bära. Kanske pappa får bära ändå och hjälpa dig i det?

Håller med frösöblomster om att vara ute är kanon. Vi åker iväg lite varje dag nsätan för att komma ut med storebror, han behöver helt enkelt rastas. Jag drar mig dock lite för det själv för då måste jag veta att jag kan bära bägge vilket jag inte kan hur långa sträckor som helst samt att liten behöver ammas emellanåt vilket lämnar mig med en galopperande tvååring då jag är maktlös.

Skrutt det är samma här med stora. Han ska ha mamma om mamma är här punkt. Är jag inte där går det finfint med pappa, mormor, morfar, farmor och farfar. Några andra har vi inte. Lillebror däremot, han sitter och ser nöjd ut hos vem som helst. Nu är han liten ännu men jag tycker mig ändå se väldigt stora skillnader hos dem. Barn är olika har jag lärt mig. Jag brukar också tänka att vi är två föräldrar av en anledning, gillade msKittens idé att dra iväg när det blir för mkt. Det är ju först då sonen lugnar sig. Jag skickar hem sambon och stora till farmor och farfar när jag behöver ro. När lilla är tillräckligt stor kommer han att få åka med han också. Jag behöver det, familjen behöver det för att få balans.

Frösöblomster, vad bra med en bra sele för större barn. Inte för jag kanske har ett stort barn men storebror säger till att det inte är skönt att sitta i becon. Vet inte om det är för han fick ett brejk från den när jag var gravid och nu vant sig vid vagnen men jag har ju inte ett barn där som inte vll.

På tal om balans, får man någonsin det? Igår försvann mitt tålamod i ett trollslag efter att ha varit två dagar hos svärisarna med barnen. Sambon sov efter nattjobb och det renoveras här, inte alls trevligt att vara hemma för någon. Idag funderar jag på att lämna storebror för att få andas några timmar själv (med lillebror). Jag tycker det går att få balans om man har minimalt med annat kring sig har jag märkt.

peap, jag har verkligen inget lugnande att komma med merän att det verkar onödigt att skrämma upp sig själv. Du ammar och det är ju betydligt troligare att det är därför du inte har mens snarare än att du har cystor. En kompis syster blev gravid när hennes son var 23mån, oplanerat eftersom hon ammade och hade ingen mens. Nu kanske det inte är så lugnande för dig eftersom jag minns du sa du inte vill ha fler barn. Kolla upp det hela och ta problemen när de kommer istället, huuur lätt som helst att säga men så mycket svårare att göra, jag vet, men jag har nog inget annat att komma med.