AP-snack & babbeltråd

Madeleineh: Ja, det är ju precis det jag försöker framhålla - att alla bör utgå från sitt eget barn och sin egen situation och sitt sätt att vara. Jag skulle som sagt inte lämna min dotter ledsen eftersom jag vet att det i hennes fall inte handlar om någon protest i ilska över att bli lämnad utan att det handlar om andra saker. Sen känns det inte rätt för mig och då väljer jag en annan väg. Att jag dessutom har möjlighet att styra mitt jobb och vara oerhört flexibel underlättar ju väldigt mycket. Sen kanske nästa barn kommer att ge mig ett annat perspektiv på detta och kanske kommer jag att tänka annorlunda med det barnet. Det är ju trots allt en helt annan individ. Jag menar inte alls att skuldbelägga dig! Om det framgick så ber jag verkligen om ursäkt! Som du skriver så utgår du från din son och i min mening är det ju faktiskt det enda man kan göra. Jag känner varken din son, dig eller er situation. Det jag ställer mig kritisk till (rent generellt och inte riktat mot dig) är att det många gånger framställs (både av föräldrar och pedagoger) som normalt och helt i sin ordning att barnen blir ledsna vid lämning vilket inte alls är min erfarenhet. Både i erfarenhet som förälder (och vänner i samma situation) och från den tid jag jobbade som pedagog. Många som har förlängt inskolningen eller gjort någon annan justering har faktiskt kunnat lämna ett barn utan tårar och med förväntan istället. Men återigen spelar så mycket in och jag utgår från att du gör det som är bäst för er! Jag vill absolut inte skuldbelägga dig och era val!

Som ett förtydligande till det jag skrev tidigare om att både föräldrar och pedagoger framhåller att ledsamhet vid lämning tillhör det normala så menar jag att de ofta menar att det är så det ska vara. Jag menar alltså inte att det skulle vara onormalt att ett barn blir ledsen vid lämning. Förstår ni skillnaden?

Nä, jag trodde inte att det var riktat mot mig men kände att det jag skrivit väldigt lätt kan misstolkas...

Här hemma är allting allt annat än smidigt just nu känns det som. Jag är trött, dottern har varit med om så otroligt mycket förändringar då hon har haft sommarlov i 7 veckor, kommit tillbaka till ny avdelning på dagis (dock majoriteten av kompisarna kvar och hennes favoritfröken) med nya lokaler och viss ny personal, hon har slutat sova på dagarna även på dagis, har slutat helt med blöja, språket har exploderat och ja... hon är 2,5 år Känns minst sagt lite tungt här hemma ibland. Tycker verkligen inte om att tappa tålamodet och bete mig som en 1-åring men det händer liksom hela tiden känns det som... Det blir mycket pippi-tittande här hemma just nu. Man får liksom köpa sig lite vilostunder Längtar verkligen tills jag kan få känna mitt tålamod igen!

Jag har tänkt mycket på detta med föräldraskap och förhållningssätt och det ligger mig ju väldigt varmt om hjärtat. Men insikter som verkligen kommer till mig redan nu (innan bebis har kommit) är hur mycket och hur ofta tankarna kring föräldraskapet förändras, även om grundstommen står kvar (för oss i alla fall). Det känns så otroligt spännande (och skrämmande) att få en helt ny individ i vår familj som kanske är helt i raka motsats till vad dottern är. Hur kommer jag att förhålla mig till det ena och till det andra och på vilka plan kommer jag att helt tänka om? Jag känner mig ju trygg i vårt föräldraskap men det är ju fortfarande så att vi ständigt stöter på nya utmaningar och får tänka på ett helt annat sätt eftersom det är en situation som vi aldrig har stött på tidigare. Det är verkligen en enormt stor skillnad på att vara förälder till en 2 månader bebis, en 1 åring, en 2,5 åring och säkerligen även i kommande åldrar. Och sedan skiljer det sig ju enormt mellan olika individer. Ändå känner jag mig mer och mer trygg i vårt förhållningssätt för varje dag som går. Det är en mycket spännande resa!

Bara några tankar.

Vi har också beslutat att dottern ska få vara på dagis efter bebisen har kommit, ungefär lika mycket som hon är idag. Jag behöver verkligen den tiden bara jag och bebisen känner jag och så länge det verkar fungera så blir det så. Skönt att ha tid bara för den lilla och sen (förhoppningsvis) ha energi över för dottern när jag hämtar henne

Frösöblomster: Hur går det för lillebror?

Usch jag kommer ihåg dessa perioder! De sliter verkligen ordentligt och jag kan tänka mig att det blir mer när man dessutom har ett syskon. Jag har för mig (oj vad jag glömmer fort!) att det var en omgång där kring 5-6 månader om jag inte helt missminner mig. Jag har nog faktiskt inget bra tips. Jag sov mig ändå rätt bra igenom dessa faser, så jag väntade mest ut dem. Jobbigt om man inte sover så bra... Men tror du att det är närhet eller hunger?

Ja, jag kom ju inte med så mycket Men jag känner iaf igen det du beskriver.

Lillasyskon är beräknat till 10 oktober. Dottern kom ungefär en vecka tidigare än beräknat men jag vågar inte hoppas på att det blir så med denna också. Jag var helt övertygad om att jag skulle gå över tiden första gången så om jag nu blir övertygad om att bebis ska komma tidigare så får jag väl vänta över tiden denna gången

Kom precis på att dottern inte riktigt hade tid att amma lika mycket på dagarna ungefär vid den tid du pratar om och jag tolkade det som att hon tog igen det på natten istället.

Skönt att lämningarna går bra och att han trivs! Det är ju värt jättemycket!

Jag ammade ju länge på natten. Slutade väl ungefär när hon blev 2 år då graviditeten gjorde att jag inte längre kunde sova mig igenom allt snuttande. När jag började dra ner på nattamningen pratade vi mycket om det vid läggdags och när det väl var skarpt läge fick jag trösta en mycket ledsen och besviken dotter. Ibland funkade det och hon somnade om och andra gånger, när jag kände att det skulle kräva alldeles för mycket av oss alla, då fick hon helt enkelt snutta. Jag fortsatte att amma så länge på natten just för att vi båda trivdes väldigt bra med det och jag kunde sova mig igenom det mesta. För mig var det inte ett alternativ att kliva upp mitt i natten då det hade gjort mig helt slut och galen Numera ammar vi mycket sällan men det händer väl några gånger i veckan. Blir spännande att se hur det blir när bebis kommer. Jag vill också tacka Frösöblomster för tipset om Grodan och hans vänner! Den är väldigt poppis här hemma!