AP-snack & babbeltråd

Skrutt: Jag kände mig inte skuldbelagd av dig...eller tja, detta är nog inte tråden jag ventilerar mina funderingar kring om jag upplever lämningar på dagis som jobbiga Det har nog snarare varit en uppfattning från min sida här att ståndpunkten är att man absolut inte lämnar ett ledset barn, punkt. Det var därför lite av en bekräftelse för mig att någon (frösöblomster) som jag tycker verkar ha lite samma inställning som mig upplever samma sak som jag gjort och agerar på liknande sätt. Vår stora är också glad när jag gått men vill helt enkelt inte att jag ska gå. I sambarbete med förskolan har vi kommit fram till att det bästa är att vi säger hejdå, vinkar och sen går jag. Är han ledsen ringer jag en stund senare och kollar, men då har han varit glad och det har inte varit något problem. En gång efter jul och en gång nu efter sommaren var han ledsen och då gick jag direkt tillbaka och var med honom en stund tills vi gick hem. Det är en bestämd kille vi har och jag känner att ibland får jag vara bestämd tillbaka, kanske för att upprätthålla nån ordning inför mig själv åtminstone, tror jag har det behovet, inte nödvändigtvis han

Nu blir det korta dagar för storebror tre dagar i veckan, jag behöver några timmars brejk känner jag. Har vänt och vridit på om jag skulle ha storebror hemma med lilelbror men kommit fram till att det inte är hållbart för mig. Låter väl som en klysha men jag är en bättre mamma om jag får lite avbrott ibland samt att jag vill kunna ha lite tid med lillebror själv ibland.   

   

  

Tjejer, pepp behöves. Lillebror är nu 5 månader och äter som en häst på nätterna. Säkert en fas men nu efter tre nätter med amning varje timme, eller mer för jag ammar säkert 8ggr per natt sista tre nätterna börjar jag bli less. Mindes att det var en sån här sväng kring 10mån men nu också? Han äter lite mat på dagarna, lite gröt på kvällen, lite grönsaks eller frukt mos samt ett gnagande på kokta morötter och gurka. Vet inte om ammandet trappats upp överhuvudtaget sen jag började amma i sele Direkt han kommer i sele börjar han tugga på min tröja och vill amma Sen äter han inga längre stunder förvisso men ändå. Nu blev det lite förvirrat, känner mig bara lite trött av nätterna.

Sktrutt, när är det lillasyskondags?

Ja det blir väl att vänta ut det hela, ibland känns det bara så bra när andra säger samma sak Jag vet inte vad som är vad längre med hunger och närhet. Jag har ju lillebror väldigt nära dygnet runt, han hänger med i selen. Sen vi började amma i selen äter han väldigt annorlunda, mycket kortare och lugnare men väldigt ofta. Som att när de ändå finns till hands kan han lika gärna äta lite. Det är väldigt väldigt praktiskt, bara att jag får alltid ha amningslinnen men det gör ju inget. När han är hemma med mig själv sover han ett långt pass på dagen själv, vaknar han somnar han om själv bara det är lugnt. Jag tror egentligen inte han behöver tutten för att komma till ro alltid. Kan ju vara att så fort jag vaknar till och han rör sig lägger jag honom tillrätta vid bröstet innan jag ens vet om det är det han vill, det är liksom inte alltid han äter bara för jag lägger honom där. Förra gången började jag jobba och då fick sambon ta nätterna då jag sa att jag inte orkar nattamma längre. Nu är det jag som är hemma minst 1.5 år med lillebror (och storebror) så då får jag väl ta vaggningen eller amningen vad det nu blir.

Ni som ammat länge på nätterna, hur har historien sett ut? När har det blivit mindre, när har det upphört?

Annars har vi det väldigt bra hemma, storebror har mycket känslor inom sig dock. Det slängs grejer, han blir ofta arg och nyps, sparkar och bits. Han ser allt som sitt vilket blir lite jobbigt på lekplatser. Samtidigt är han så kramig och säger "jag älskar mamma" väldigt ofta. Det är väldigt upp och ner helt enkelt. Jag vet inteom det bara är att stå bredvid och försöka få det begripligt för honom. Jag lyder Frösöblomsters tips och är mycket ute, vi går ut så fort tillfälle finns. Dukar upp filten åt lillebror vid lekplatsen och sen hänger vi där tills jag måste gå på toa. Funkar bäst fast det blir klart alltid strid när vi ska hem.

Lite jobbigt med sömnen också. Sover storebror på dagen blir det hysteriskt sena kvällar men han vaknar ändå samma tid. Sover han inte på dagen blir det tidiga kvällar och han sover 12h på natten. Samtidigt orkar han inte alla dagar utan sömn. Kanske bara att ta det som det kommer, han är väl inte helt redo att vara vaken hela dagarna. Svårt tycker jag.

Frösöblomster, måste tacka för tipset om grodan och hans vänner på svt play. Storebror bokstavligen älskar dem och vill titta hela tiden Ibland är tv väldigt praktiskt och det känns som snälla program.

Ska bli himla spännande att se hur länge amningen håller i sig med tvåan. Tänker spontant 12månader men vi får se nu när jag är hemma och ledig. Har inget emot att amma längre än så om båda vill och det funkar att vara iväg några dagar här och var och ta upp det igen när jag kommer hem. Jag tycker att det är lite märkligt att många är så angelägna om att bli av med amningen. Det är ju de första 6mån som är de tuffa, resten är ju bara en bonus och mys när han kan äta annat och pappa kan ha honom. Jag gillar inte att vara så bunden men som sagt, det är ju snart över och den mysigaste amningen börjar, synd att sluta då.

Hur har det gått Skrutt? Hara du pratat med förskolan? Det är ju jättesvårt det där, det du beskriver är ju verkligen det man inte vill råka ut för. Att barnens känslor inte tas på allvar tänker jag.

Loreena: Det är klart det känns sorgligt att sluta amma, det är ju en fas som snart är förbi. Jag vet inte om jag har något annat råd än att finnas där för honom, han är ju inte ensam. Sen är det ju en omställning för honom att inte kunna somna med tutten längre. Jag vet inte om snutte hjälper eller ha vatten till hands. Vatten funkade för vår stora och vår lilla gillar att ha en snuttenalle att "gnaga" lite på. Han är förvisso mindre, 6mån bara men han verkar inte vilja amma sig till sömns längre. Han äter mer färdigt och sen ligger han och har lite svårt att komma till ro men med snutte går det rätt bra. Vet inte om det funkar för er...

NÄr vi pratar om amning. Med ettan ammade jag ju 14mån, vet att det inte är länge här inne men ändå, det kändes lagom för oss. Han valde alltid amning framför mat mellan 6 och 12 månader. Nu med tvåan, han är 6.5 mån så vill han inte amma längre. Vi ammar fortfarande men det har blivit så lite sista dagarna. I natt ammade han två gånger vilket är lite. Han glufsar i sig mat på dagarna, hoppar av glädje när tallriken eller plockmaten kommer fram och han får äta. Vänder bort när han erbjuds amning eller tar ett par klunkar. Kan det verkligen vara så att han itne vill amma, han är ju 6.5mån, känns så märkligt för mig. Jag vet inte om det handlar mest om mig, jag var så inställd på minst ett år. Hur har ni haft det, har era barn alltid velat amma länge?

Mammalund: Jag vet inte om det är praktiska råd du är ute efter men kan inte du köra hem själv på kvällen och din man stannar? Jag förstod det som att det ändå var hans vän som gifter sig, eller att han har starkast anknytning till brudparet. Att du är med på bröllopet, festen och sen åker sent på kvällen. Brunchen dagen efter är din man med på. Jag har oerhört svårt att lämna mina barn för natten, jag vet inte vad det är. Kanske jag hade börjat introducera min 2.5-åring till att sova hos farmor/farfar nu om vi inte hade haft en sexmånaders också. Men det är först nu jag känner det skulle vara aktuellt.

Förra året gifte sig mig bror. Då var storebror 14mån. Vi gjorde så att farmor och farfar skulle passa honom där nere så vi båda kunde gå på festen och sova hos honom. Väldigt generöst med tanke på att det var 27mil att köra en väg. Det slutade med att han skrek konstant så sambon fick gå efter maten och farmor och farfar fick åka hem efter varit där 2h i kaos. När en vän till mig fyllde 30 år tog mamma och hennes man honom (han var då 10mån) och hade honom. Det gick bra, mamma har alltid dugt åt honom. De tog med henne till deras vänner i staden där festen var, hämtade mig vid 23 och sen åkte vi hem. Våra föräldrar har minst sagt ställt upp men samtidigt är det ju exempel på hur saker kan lösa sig. Man kanske inte kan vara med och festa hela vägen till mrogonen men frågan är väl om det ens är intressant längre.

Ville bara dela med mig först att du ska göra det som känns rätt för dig och sen att det går att lösa om man tänker lite Lycka till!