AP-snack & babbeltråd

Mammalund, följ din instinkt är mitt enda råd. Du vet vad som blir bäst för din familj och dig själv. Kan inte vänner respektera ditt beslut kanske det inte är värt hela världen, vänskapen alltså. Man måste inte förstå hur andra gör alltid men med en förklaring får man kunna vara vänner ändå. Jag hade blivit besviken om det var min vän men jag hade accepterat om hon valt att göra som du vill, faktiskt. Vi har lämnat storebror en del, nog tidigare än många här i tråden men då har det varit för det känts rätt för oss. Han har aldrig sovit med någon annan förutom i nödfall men nu i helgen (han är 2år 8mån) bad han få sova hos mormor då vi var där, jag och lillebror sov i rummet bredvid. Sen har vi lämnat honom hela dagar med henne sen han var 1år, för vi varit trygga med det. För vi sett att det fungerat. Hos farmor funkade det inte förrän han var 1.5år, då väntade vi till det. Tycker inte man ska hänga upp sig på vad som är ålder utan det som man tycker känns bra. Nu är jag ingen som faller in i AP-kriterierna längre, jag är nog mest en vanlig mamma som försöker få allt att gå runt, även jag själv. Därför får barnen vara hos andra ibland, dock inte nätter. Jag har ett större behov av space nu med två helt enkelt...men då är det för familjens skull, inte för nån kompis blir sur över ett bröllop.

Skrutt påväg: Rapportera gärna hur det funkar för er att ha dottern så sporadiskt på dagis om ni fortsätter med det. Ibland är det vad jag skulle vilja men jag tycker sonen blir väldigt orolig av när det är sporadiskt. Kontinuitet tycker jag verkar funka för honom. Därför har vi kört på hans tider ganska "hårt" men det vore definitivt intressant att höra hur det kan funka om man gör tvärtom
Supermamma är annars min tanke när jag läser om din tillvaro. Jag höll  ständigt på att bryta ihop i våras då vi fick lillebror. STökiga nätter och kolik gjorde att jag kände mig tvungen att lämna storebror. Kan nog säga att jag aldrig orkat ha storebror hemma då. Nu är det ett annat läge. Jag själv mår bättre då jag får skrota lite själv med lillebror 15h per vecka men det är ingen livsnödvändigthet. Vad är det med mig och småbarn. Jag börjar gråta när jag tänker på våren hur jobbigt jag tyckte det var.

Här ammas det på för fullt på natten, men när sambon har jullov ska jag avsluta nattamningen. Det tär för mycket på mina krafter helt enkelt, vissa perioder kan det vara uppvak flera gånger per timme. Jag är nog rätt känslig när dte gäller sömnen också. Träffade en kompis vars 6-månaders dotter slutat amma på natten (självmant). Hon såg bokstavligen ut som en annan människa. Hennes tålamod mot barnen, framför allt hennes 2-åring som minst sagt är vild var verkligen noterbart. Hon sa de     

haha det sista om min kompis var menat att blivit raderat, såg i efterhand kanske inte varför det skulle vara intressant. det är därför det är brutet mitt i en mening.

Jo det får jag hålla med om

Citatet föll bort men det var svar på ditt mskitten

jo perioder lär ju alltid komma. Tycker det blir väldigt tufft när de är sjuka och sover dåligt. Det är jag och min sömn alltså. 

Jag har för mig vi i tråden haft barn som inte velat bli lämnade på förskolan. Vi har lite den situationen här nu och jag vet inte hur vi ska göra. Jag vrider och vänder på det och funderar på att ta hem honom. Det är verkar vara det självklara för andra men jag vet inte. Jag är så sömnkänslig och det är risigt med lillebrors sömn vilket gör att jag är trött och behöver sova lite på dagen för att orka. Mitt tålamod tryter direkt när jag är trött och det går såklart ut över barnen. Jag ser det kanske därför inte som ett alternativ att storebror är hemma även om jag nånstans känner det kanske vore nåt. Usch...är det bara jag som tärs så av sömnbrist? Så hur gör man då timmarna på förskolan bättre? Vad är dte han försöker säga? Är det nåt i den här åldern, 2 år och 8mån?    

Jo det har du helt rätt i att det är lite småjobbigt att komma iväg. Jag har dock slutat stressa sista tiden men då droppar vi in på förskolan 20min försenade också. Den enda anledningen till att jag vill ha storebror på förskolan är att jag kan sova då lillebror sover en gång. Sen är det skönt att kunna rå lillebror lite också men det är nog på väg ut eftersom han trivs bäst då storebror är hemma och det händer saker mer naturligt. Visst är det skönt att kunna ta en sväng in till stan eller göra nåt annat som går bra med bara ett barn menjobbigare med två, men det hade gått att lösa att farmor tar storebror, han älskar vara hos dem och det hade ju stärkt deras kontakt också, säg en dag i veckan. Då hade jag kunnat passa på att fixa lite av varje den dagen.

Jag har tänkt att 15h är optimalt för alla. Storebror får en del av dagisvärlden utan att det blir för mycket, jag får en stund att vila, lillebror får komma i första hand. Bra för alla helt enkelt.
Idag är han hemma med mormor och lillebror eftersom jag jobbar. Vi får se imorgon hur vi gör.

Skrutt: Jo jag tänker ju det får handla om att ta hem han på prov. Idag fick jag tips om att det finns en öppen förskola som är ute och fokus är på större barn. Jag började tänka ut en ny vecka för oss direkt. JAg har liksom inte tänkt så mycket på alternativ utan när lillebror varit liten har dagis för storebror verkat som en bra idé. Nu när lillebror är större och hemmadagarna får ett annat innehåll, bebis sover inte så mycket blir det nytt läge. Jag funderar faktiskt på att ta hem storebror ett tag. Vi träffar en kompis på måndagar, jag jobbar tisdagar och barnen är med mamma, "fridag" onsdagar, öppna förskolan torsdagar och fridag fredag. Känns helt plötsligt som en lockande upplägg istället för att passa förskoletider med ett barn som uttrycker han inte vill vara där. Det som jag tycker först måste ske är att vi får ordning på nätterna. Det funkar inte för mig att nattamma och vara pigg med två barn. Ja, mitt till först synes olösliga problem verkar få en lösning, kanske en bra sån till och med   

Dina kompisar skrutt, du kan inte ta med lillebror och luncha med nån kompis som jobbar? Jag gjorde det lite i början innan han blev rörlig. Finns det andra föräldrar som har barn på förskolan som slutar samma tid, jag gick till lekplatsen med nån mamma nån gång. Just det blev ingen hit men är man ute tycker jag det blir lite socialt. Vet ju inte riktigt hur du bor. Sen har jag gjort så att jag varit mycket ute med barnen men bestämt något socialt på kvällen med nån kompis. Då tog jag med lillebror när han ammade och nu går jag själv. Men då blir det ändå nåt socialt att se framemot.  

Oj jag kunde inte tänka mig du bodde i sthlm Tänkte nog mer Norrland eller nåt hehe, typ landet. Då förstår jag det blir lite lurigt. Hoppas du hittar på nåt iaf för jag märker jättestor skillnad på när jag är social och inte. Jag träffar ju en kompis och hennes sjövilda tvååring och lilla bebis på måndagar. Våra stora killar drar verkligen fram det sämsta ur varandra och det är alltid smått kaos då vi ses Men det är så värt det, efter lunchen blir det kaffe för oss mammor medan barnen sover i vagnar och selar. 
 

Jag tycker det är lite häftigt hur många som tycker första förlossningen var okej eller bra och sen när det är dags för nästa kommer det helt andra känslor. Men också att det blir en resa mot en faktiskt bra förlossning andra gången. Jag minns också min andra som jättebra, nåt jag lätt kan göra igen, kanske inte på samma grunder som andra men ändå