AP-snack & babbeltråd

Mammalund: Jag hade också pratat med mamman. Jag är själv mor till en vild 2.5-åring som inte kan dela leksaker, puttar andra barn ibland, slår dem i huvudet med leksaker som andra tar ifrån honom, tar lillebrors saker osv osv. Jag förklarar självklart att det inte är okej osv men det är oerhört svårt att göra något åt. Det verkar vara som 2.5-åringar har svårt att dela, vill ha saker för sig själv och liknande. Jag umgås varje vecka med en  vän till mig, vi har min 2.5åring, hennes 2-åring, min 6-månaders ohc hennes 4-månaders med oss då. De två äldsta leker bra ute men när vi är inne eller har någons leksaker med oss till lekplatsen blir det alltid konflikter. De har svårt när det kommer ett annat barn in i deras sfär och de behöver dela. Vi ser det som en bra träning för dem, särskilt nu när deras småsyskon kommit och börjar bli rörliga och ta för sig. Det är inget konstigt beteende enligt mig, dock förstår jag du blir bekymrad att mamman inte lägger sig i mer. Vi försöker ju iaf lotsa killarna i att man slåss inte, tar inte saker den andra leker med och så. Det är det jag tagit upp med kompisen om jag vore dig.

Peap, ibland blir jag ledsen över hur inskränkt du kan vara i dina fördomar. Varför skulle det ha med en tidig dagisstart att göra? Kanske det helt enkelt är ett ganska vanligt beteende i den åldern. Att barnet började dagis vid 1 års ålder skulle resultera i att barnet vid 2.5 ¨års ålder blir fysisk mot sin omgivning. Det är för mig ett otroligt resonemang. Föräldrarna gör sitt barn osv...ja visst är det så men mycket är också en utveckling hos barnet. Jag förstår inte varför konflikter, ilska och annat är nåt som ska undvikas när det gäller barn. Ilska är ju en av de tidigaste känslorna barn får tillgång till men tillsammans med bristande impulskontroll blir det så här som mammalund beskriver. Jag kan inte se hur du får ihp det med dagisstart tidigare än du tror på och att det är föräldrarnas problem. Jag kanske missuppfattat dig men det vaqr min tolkning av ditt inlägg.

Klart du är partisk, du vill ju såklart inte att din son ska råka illa ut hela tiden. Och jag tycker du har helt rätt i att det är föräldern som är problemet, inte barnet. Jag förstod inte att du såg att barnets beteende var helt normalt utan tänkte att du nog såg det som ett extremt vilt barn eller liknande. Om du bestämmer dig för att prata med vännen så lycka till. Jag måste hålla med om att vänner inte växer på träd. Man vill inte förlora dem och är rädd. Jag funderade en stund idag på om någon sagt liknande till mig, ibland kan jag nämligen vara dålig på att säga till min son. Jag hade inte blivit sur utan mer känt "jo jag vet", det hade liksom inte varit nåt nytt. Säkert är det inget nytt för din vän heller, hon kanske bara tycker det är skönt om du tar upp det på ett bra sätt.

Sen håller jag inte med dig om ditt resonemang med tidig dagisstart men det är en annan diskussion Hoppas det går bra nu!

Peap: Fördomar var fel form av svenska språket. Jag syftar på fördomen här. Jag har bara minnen (kan dock inte citera) att du varit ganska antiförskola förut och väldigt noga förklarat att din dotter ska vara hemma med dig. Jag respekterar ditt val även om jag inte riktigt förstår poängen med det, men det är upp till dig och jag tror nite hon får det bättre eller sämre än något annat barn på den punkten. Jag tycker bara det är jättemärkligt och det gör mig ledsen att du drar så många barn och föräldrar över en kam. Du får gärna utveckla hur du tänker eftersom det är en lätt sak att säga enligt min mening men svårare att resonera vidare, så jag utmanar dig på den

Absolut att inte alla sätter sina barn på förskola för pengarnas skull. Själv har jag funderat på att ta hem stora och ha han hemma alla dagar men faktum är att jag ser hur mycket han utvecklas och trivs på sin förskola att han får gå kvar 15h i veckan. Han är drygt 2.5 år nu. Jag ser hur han lätt kastar sig in i lekar med andra barn på lekplatser, litar på andra vuxna utan problem. Fast att tro det beror på förskolan är väl lika genomtänkt som att säga att 2.5-åringar är "vilda" för de går på dagis. Han  utgör helt enkelt inte ett statistiskt underlag.   

Mammalund: De situationer jag tänker på är när jag är med min kompis och våra barn som jag beskrev ovan. Hon och jag har lika syn på barnen och säger till varandras barn. Vi är helt okej med att det är så vi gör. Vi pratar och resonerar och leder våra barn genom konflikter som uppkommer med samma inställning. Ibland när jag har lillebror i selen blir jag mindre rörlig och låter min kompis sköta de större barnen. Hennes lilla ligger oftast i vagn så hon blir mer rörlig då.

I allmänhet har jag också en mycket högre toleransnivå. Tycker barn ska lösa konflikter själva i större utsträckning än andra men nu har jag ju fått ändra mig, storebror kan vara fysisk mot andra barn och det får jag naturligtvis passa.

Sen vill jag hålla med er andra om att man är merän förälder som människa. Klart vi färgas och utvecklas. Sen blir det tydligt för mig att när vi ger mammalund råd är det ju utifrån oss själva. Peap, du säger du inte är konflikträdd men det blir ju väldigt tydligt att du inte heller anser det ska ventileras känslor med mammalunds kompis. Håll hellre tyst och lämna relationen om man tar det till sin spets. Medan msKitten som jag tolkar (sen diskussionen i somras) som en mindre konflikträdd och rak person som tycker man kan ta upp såna saker med vänner. Ni får ursäkta om jag tolkat er fel. Jag hade tagit upp det men det är ju hur jag är och utifrån min synvinkel.

JAg skrev inte märkligt. Det är väl inget märkligt med det. Finns säkert fördelar med att vara hemma tills man är 3-4år på samma sätt som det finns fördelar med förskolan. Jag har inte ifrågasatt det även om jag inte valt det själv.

Den sidan verkar ju inte alls skriven ur ett visst perspektiv där vissa åsikter framhålls som bättre

Stort grattis Skrutt och jag är blir så glad att läsa förlossnigen gick bra och du slapp snittet! Jag kände ju inte riktigt samma inför att föda i säte men vad coolt att du gjorde det

Klart storasyrran är arg och ledsen, hon förstår inte riktigt värdet i din present än Skämt åsido, det är nytt och stort för alla. Men glöm aldrig (vilket jag gjorde) att du är en kanonmamma även om du inte känner så eftersom du står kvar i det gamla med ett barn. Det är sjukligt stor skillnad att ha ett och två barn, man kan inte klona sig och ibland måste man prioritera en. Det överlever de, man ska bara lära sig det själv också. Kram till dig!

Konichiwa girl, jag smålog när jag läste ditt inlägg när jag kom till att han är två. Här kom det där beteendet som brevet på posten vid den åldern. Har nog inget smart att komma med spontant. Här har vi dock en 2.5åring som somnar själv efter att ha ammats till sömns i 8mån, burits i 10 mån i sele varje kväll och sen härjat runt i 12mån i en timme vid läggdags. Nu läser vi saga, släcker, kramar godnatt och går ut. Det går alltså över om det är någon tröst.      

Ni som samsover med flera barn, känner ni aldrig att det blir många som väcker varandra? Jag har alltid trott på det här med samsova och att vår 2.5-åring inte är redo för egen säng. Nu visar det sig att han sover bra i egen säng men att han ibland vill krypa intill. Men när vi sover alla fyra blir det alltid någon som väcker någon. Jag känner att situationen börjar bli ohållbar och att jag skulle vilja introducera en egen säng till storebror. Vi har en 105-säng i det som kommer att bli barnrum vilken jag tänker storebror får ha. Om han vaknar och är rädd får han såklart komma till oss eller att någon vuxen lägger sig hos honom. Men jag vet inte...går störa varandrra på natten i faser kanske? Eller så är det mest jag som blir störd, kanske jag själv kan sova ensam ett tag och se...ushc jag vet varken ut eller in. Först sov vi dåligt för jag skulle amma varje timme, sen var det mjölkstockning och nu är storebror sjuk och hostar så alla vaknar.

Jo det är ju egentligen bara att prova. Känns som ett stort projekt bara när vi är vana vid det här. I natt sov vi alla fyra som vanligt och det gick bra. Stora har slutat hosta så nu började lilla amma massa igen. Lite typiskt Tänker att flytta storebror för med sig andra problem, mer vakenhet så det kanske mest handlar om att gräset är grönare. Det finns inga lösningar med optimal sömn när man har två småbarn. Var lite nyfiken bara på hur ni andra har det.

Jag gillar starkt att ni verkligen struntar i vad andra tycker om femåringen i sängen Själv är jag dock inte beredd att samsova tills det att barnen är 12 år men om man trivs så är det ju rätt!

Nu sover vi bättre igen alla ihop efter storebror blivit frisk från hostan igen Inga planer på egen säng. Vi diskuterade igår och kom väl fram till att han faktiskt inte är mogen. Det känns fel att pendla mellan rum 8/10 nätter och han kanske mest känner sig otrygg på natten. Bättre att vänta tänker vi och vid sjukdom delar vi på oss.