msKitten skrev 2012-01-21 22:35:49 följande:
Jag tänker ofta på dig och dina barn när jag har det som jobbigast med mina. Ni hade ju också en period av punktmarkering och konflikter. Det ingår väl i hela syskonpaketet liksom
Min stora pojke är en "krigare" som Jesper Juul kallar dessa barn
"Det råder inget tvivel om att vi föds med olika temperament. En del av oss är filosofiska och tillbakadragna, vissa är sprudlande och initiativrika och andra är aggressiva – jag kallar dem krigare. De tycks betrakta varje utmaning och varje hinder som något som ska hanteras med all den kraft som krigaren besitter.
Vissa barn gråter stilla när de lär de blir besvikna eller inte kan få leksaken att fungera som den ska, men krigarna skriker högt och kastar iväg den långt bort eller sparkar till den. De kommer ofta att göra på samma sätt långt upp i vuxen ålder och det lönar sig inte att försöka ändra på dem. Vi vet inte så mycket om varför de blir sådana, men vi vet att det ofta är slitsamt att vara funtad på det viset. Det kräver massor av energi och gör förhållandet till andra människor komplicerat."
www.family-lab.se/aggressivitet__en_nodvandig...
Min man är också sådär....det är därför vi är en så gapig familj
Det var en tänkvärd länk fast den förlorade en stor del av sin trovärdighet när jag läste exemplet om män och kvinnor, försörjning och allt det där. Det är där jag personligen drabbas känner jag, är inte den där kvinnan som kan ta över familj och relationer till fullo som jag kanske "borde", Det finns liksom inte i mig på det sättet.
Men, läsvärt om aggressivitet. Vi ju en del av det här, jag är defintivit en krigare hehe, fullt ös med allt och jag är ofta arg eller ledsen (är ju kvinna
) Vi har defintivit fastnat i den spiralen här, frågan är väl hur vi ska kunna bryta det. Både jag och maken står maktlösa, blir provocerade av aggressiviteten mot lillebror, vi skäller och tillrättavisar, storebror blir mer aggro och så håller det på.
