Här diskuteras det. Så fritt och öppet som möjligt.
Tankar kring det hela, erfarenheter, fantasier och annat.
Det är ett ganska laddat ämne och jag hoppas att anonymiteten i tråden kan respekteras, så att ingenting är för svårt eller pinsamt att fråga om.
Enjoy...
Övernattade hos min partner, något som aldrig händer i och med att jag ligger i skilsmässa och inte har flyttat ur huset än. Hade en heeeeeelt fantastisk natt då jag blev knullad som aldrig förr. Utmanade honom ordentligt, vilket båda han och jag tände på. Dock hade vi druckit lite vin så han gick inte på så hårt som jag hade önskat. Får se till att vara spiknykter nästa gång så han inser att jag faktiskt vill bli piskad och hårt knullad. Fy fan vad härligt det är att ha sex på "riktigt" för första gången i sitt liv, även om det tog mig 35 år! 
Jag kan också tillägga att för mig är det inte min njutning som är viktigast utan att min herre njuter av det han gör. Min gräns går vid bestående fysiska men (det blir ju alltid röda märken av smisk exempelvis, blåmärken och sånt exempelvis).
Får många gånger frågan vad jag tänder på och det är just att domineras. Mer än så går inte att utveckla, jag kan inte dra fantasier om vad jag vill bli utsatt för eller vad jag vill att någon ska göra med mig. Det är herrn som bestämmer det. Jag kan dra gränser, det är det enda jag kan göra.
Jag blir avtänd om jag märker att herrn tvekar om något, frågar mig om det är bra, om det är ok, vad jag vill. Om han vill att jag ska tigga, böna och be om att få kuk. Jag vill bli utnyttjad sas. Jag är till för hans njutning. Men eftersom jag också är vuxen och inser att vissa gränser är bra att ha så har jag dom. Men den största och viktigaste biten är den mentala. Med rätt herre blir jag totalt knäsvag bara av uppenbarelsen. Bara av att veta vad han KAN göra. Eller när jag märker att han tar för sig och inte är försiktig.
Men självklart njuter jag av vanligt sex också. Men då är det ju också andra känslor inblandade. Då njuter jag av närheten och intimiteten på ett helt annat sätt.
Då kan även jag vara drivande, men aldrig dominant. Det fungerar inte för mig. Samspel på samma nivå går bra, men aldrig att jag skulle kunna dominera någon.
Jag lever i ett förhållande där jag har lämnat över makten och kontrollen till min make.
Vi har varit tillsammans i fem år, han har haft makten nästan från början men det var först förra året som jag lämnade över kontrollen oxå.
Så jag är alltså ug både i och utanför sängen. Något jag trivs oerhört bra med och skulle nog inte fixa ett jämnställt förhållande... däremot tycker jag att vi lever i ett jämlikt förhållande, det vill säga att vi är jämnlikar och värda lika mycket som människor men min make har makten att bestämma det han vill utan att fråga mig.
Tycker den här tråden är jätteintressant men har inte hunnit läsa allt ännu :)