Aprilbebis 2012

Tänkte jag kunde dela med mig av en lite "rolig" historia om vad som hände i helgen...

 Med tidigare X och Mf i bagaget är jag nojjig och tittar på pappret varje gång jag varit på toa. I lördagskväll hade vi lite folk hemma...jag går ifrån för att gå på toa. Jag kissar och hade inte låst dörren så precis när jag ska torka mig så kommer min sambo in. Inget konstigt med det...men när jag tittar ner på pappret är det blod. Paniken i hans ögon och paniken som rusade genom hela min kropp är obeskrivlig..... Jag hann tänka en miljon tankar och tåraran brände i ögonen. Jag torkar mig igen ff blod......paniken tilltar sambon sätter sig på golvet FAN........båda bleka i ansiktet. Jag vet inte varför men jag kör upp ett finger (ursäkta detaljerna) antar för att kolla mängden blod.....ut med fingret INGET blod. *förvirrad* Några sekunder slits jag mellan hopp och förtvivlan......torkar mig igen ff blod.....undersöker "mig" lite noggrannare....SER då att jag har en liten finne/sår på yttre blygdläppen som blöder. Paniken släpper lika fort som den kom, vi skrattar lite stressat.......vilken panik den här lilla finnen orsakat.

Allt detta på typ 1 min.....så fort "livet" kan vända både en och 2 ggr. Lättnaden som kom är obeskrivlig när jag insåg att jag inte blödde.

All denna oro somiaf jag bär runt blir  lite manisk ibland....och jag nu FÖRSÖKER jag verkligen ta en dag i taget och NJUTA!!!!!

Jag har knappt illamående o e i v 6 kanske kommer i v 7 men hoppas inte det.

Miljor! Vad skönt att det bara var en finne =)

Milljor: men guud va obehagligt! Vilken tur att det va från finnen!:D ja man får verkligen försöka njuta.. Men oron finns ju där ändå! Jag är lika som du, studerar toapappret liksom haha..Det kommer säkert gå så bra så:)
Idag lunchade jag och sambon på thai.. Buffé.. Mmm..;D, men jag blev grymt illamående efter maten, men det va de värt:)

Usch! Jag fortsätter att må hemskt illa. Vet inte om jag skrivit detta redan, men har fått sjukskrivning hela september pga illamående/kräkningar. Jag fick även ta blodprover för att han trodde att jag var uttorkad. Dessa låg väl strax under referens Intervallet, så jag antar att jag hittills klarar mig från dropp, men behöver få upp salthalten lite i blodet. Men jag är ju HELT slut orkar verkligen ingenting dricker ungefär 2dl om dagen. Och kräks mellan 2-7 ggr/dag.

Har precis suttit och grinat till Oprah... hahahaha... 

låter som mina grav, något lättare med de två första och slutade runt v 26.. men med nr 3 kunde jag spy upp till 20 ggr per dag. De proppade mig med mediciner men ingen hejd på det... i v 14 hade jag gått ner flera procent i kroppsvikt, var väldigt uttorkad och gick på svält.. samt ketoner i urin. Blev inlagd bums. Sen ut och in på gyn för dropp men runt v 24 lades jag in 10 veckor i sträck för jag var så dålig och de satte igång mig i v 37. Antar att du fått mediciner nu när det är så här och du låg på gränsvärde.. vilka tar du? Hoppas det blir bättre snart! Vet hur jäkligt det är!! Är livrädd att det ska slå illa denna grav också.. väntar in v 7 med spänning, eller mer skräck =P

Animegirl:
Jag har mått så här med mina två första också. Det släppte efter v23. Men kom tillbaka i omgångar hela graviditeterna, så det känns låånngt bort med befrielse. Jag tar lergigan och primperan 20mg nu paralellt och kräks väl förvisso lite mindre, men äter

*tappade halva texten. Telefonens fel.. Grr

Forts.
Men äter knappt inget alls. Idag har jag inte kunnat ta en tugga mat, o den enda drycken jag fått i mig är när jag svalt ner lergigan. Man är ju helt slut
Men det du gått igenom låter hemskt! Hoppas du klarar dig denna gång. Jag har mått illa till v23 med mina två andra så jag ser inte ljuset så nära ännu!

usch usch... jag lider med dig!!! vet ju som sagt men mitt gav sig aldrig.. jag var så utmärglad psykiskt och fysiskt, men samtidigt så var det värt det. Har du näringsdryck? bävar för detta jag också... och livrädd att om det sätter igång att det fortsätter hela graviditeten.. men blir det så så blir det.. men vill inte!! Jag kunde inte stå på benen alls tillslut, sambon fick hjälpa mig på toa o allt... och massa blod när man kräktes för det blev sår och sköra slemhinnor =/ vad kan jag säga? För jävligt och hoppas så innerligt att det lindrar på dig... verkligen! Kram!