Även vi hade problem att bli gravida. När jag blev gravid med dottern gick det på en gång och vi var överlyckliga! Hade inte en tanke på att de skulle ta tid att få till ett syskon. När Elsa bar 6 mån, sommaren -07, slängde vi pillerna och tänkte att blir det syskon så blir det. Givetvis hoppade vi att det skulle ta sug direkt men det gjorde det inte! I drygt 2 år körde vi på och inget hände. I nov -09 började jagandet på ägglossning med stickor. Oerhört jobbigt att alltid få mensen. Okt -10 fick vi äntligen ett pluss, men samtidigt jag så det sa jag bara att detta kommer gång h...vete. Hade den känslan i kroppen. Och mkt riktigt, den 7e dec upptäcktes ett MA på vul, sedan blev en lång hemsk väntan med flera vik för att kolla att fostret verkligen inte levde. Den 19/12 stöttes fostret ut av dig själv. Läkaren vi träffade var mkt bra och rekommenderade oss att börja en utredning för enligt hennes tycke borde jag varit gravid mer än en gång på 3,5 år av helt oskyddad. En utredning drogs igång privat, fick höra att jag hade pco vilket innebär att man har mkt ägg men inte alltid ägglossar och det kan göra det svårt att bli gravida. Annars såg allt fint ut. Fick pergotime och ovitrelle sprutor utskrivet. Första kuren misslyckade och jag bröt ihop. Enligt den läkaren var det störst chans att lyckas på första behandlingen, lite mindre chans på andra osv. Privat ivf, trepack till en kostnad av 55000kr bokades in till mars 2012. Andra kuren hade jag två fina äggblåsor och vi höll tummarna. Den 4/11 plussade jag och lyckan var stor. Känslan i kroppen var bra denna gång, men jag vågade inte hoppas.... Chansen att det skulle vara två i magen fanns. Jul visade på ett jättefint tickande hjärta och hör började vi åtminstone hoppas på att det skulle gå vägen. Idag ett år senare sitter vi här led en underbar och otroligt efterlängtad liten kille! Denna kille har vi väntat på i nästan 5 år!!!
