Att dottern kom till känns som en helt underbar fullträff samt att ödet helt enkelt ville det. Maken farmor gick oväntat bort i en olycka på dagen (28/3-06) nio månader innan Elsa föddes (28/12-06). Elsa fick ganmelfarmors namn (Elsa) och det känns som om hon hade ett finger i spelet där, kanske var hon inte helt klar på livet? Jag kommer aldrig ta för givet att bli gravid igen. Jag önskar en trea men maken är nöjd med två. Men ingen av oss orkar nog med den väntan, längtan och oerhörda besvikelse som vi gått igenom innan Gustav en gång till. Tiden går utvisa om vad som kommer ske. Än idag kan jag känna lite i hjärtat då folk runt omkring, bara ops nu är jag gravid igen heeelt oplanerat. Man missunnar någon aldrig sin graviditet, men det "sticker" lite ihjärtat att det är just vi som får kämpa och slita som djur för att kunna bli gravida. Vi vill oxå inte behöva kämpa, vill oxå kunna säga att vi ska skaffa ett barn till, och sedan sitta där med en liten bebis inom ett år... Enligt läkaren är den chansen liten, och vill vi ha en trea behöver vi antagligen lite hjälp igen. Enligt henne var Elsa antagligen en väldigt lyckosam fullträff!!!