Juli bebis 2012

Sambon vill gärna försöka berätta för vår son som bara e 20 månader (njaa, vid årsskiftet 21) att han ska bli storebror, men han fattar ju inte.... Hihihi.
Blir nog bättre att försöka förklara när det närmar sig och jag har stor mage....att "berätta"... Dessutom blir det vääääldigt lång tid att vänta på en bebis för en sån liten kille... 6 månader måste vara en evighet för en 20 månaders...... :D

Idag välkomnar vi vecka 12, känns som en milstolpe är nådd.
Kan dock inte sluta oroa mig ifall plutt lever där inne.. Känns som de 17-18 första veckorna bara är en massa oro ifall allt är okej där inne i magen. På nåt sätt kan jag inte glädjas riktigt än... Går liksom i vågor... Någon som känner igen sig? 

Jag känner igen oron från förra graviditeten och då blödde jag ju också av och till till vecka 12-13.
Det blev mycket bättre när man kunde känna fosterrörelserna och så småning om hade vi små buff-samtal med varandra under dagen.
Denna gång överskuggar oron för sonens sjukdom oron för graviditeten litegrann så även om vi längtat efter ett syskon och gjorde två misslyckade ivf-försök i somras har jag ännu inte riktigt tagit in denna spontana graviditet. Det kom så totalt oväntat och mitt i en tid där hela familjens tillvaro vänts upp och ner och allt cirklade runt sonen.
Jag är glad för graviditeten men den gav mig också hoppet tillbaka litegrann och styrkan. Om detta omöjliga kan hända så måste sonen också bli frisk.

Jag har berättat lite på skoj för sonen som är 2,5. Sa, du ska få en lillebror eller lillasyster, då säger han bara okii (okej) :)
När bebis kommer är han 3 år så då kanske han förstår lite bättre iaf :)

Hej alla! Jag går in i vecka tolv på fredag men har hittills varit så jäkla hungrig HELA tiden!! Spelar ingen roll om jag trycker i mig två stora portioner mat, en hel pizza, eller vad som hellst, en timme senare är jag lika hungrig ändå! Blir galen på detta ätande! Någon som känner igen sig i detta? Sen har jag även fått en konstig smärta i nedre delen av ryggen som liksom strålar ner mot ena skinkan. Känns lite som kramp. Min första tanke var foglossning, men det har man väl inte så tidigt?

Ja, jag har varit väldigt orolig och det har påverkat mig väldigt negativt. Lite oro är normalt, men för mig har den varit förlamande, sambon har i perioder känt att jag sluter mig och drar mig undan.. Har två missfall sedan tidigare, ett i somras där jag gick i 5 veckor utan foster i magen. Den här graviditeten har jag blödit, fostret var till en början för litet och hcg't steg dåligt. Men det sista vul'et i slutet av v. 9 visade att allt är bra och igår hörde jag för första gången bebbens hjärtslag med mitt angelsound så oron släppte som en sten. Kanske kan du be din BM att få lyssna på hjärtat om du är väldigt orolig alt. kolla om någon vän har ett angelsound som du kan få låna?

Är i vecka 9+3 och jorå, känner allt igen det där :P. För mig känns det som ett konstant sug i magen och jag bara MÅSTE. HA. MAT. Igår käkade jag tre middagar (skämtar inte alltså) med ca en och en halv timmes mellanrum. Var glupsk redan innan men det här känns ju lite extremt.. :p

Jag känner igen mig! Jag ska be min BM om att hon provar få in hjärtljuden på sin dopler när jag ska dit i nästa vecka och hämta min journal... Har provat med min angelsound men får inte in något :( Vet dock att det tog lång tid innan jag fick in något när jag väntade dottern också. min livmoder ligger långt bak säger dom lärde så jag tror det har med det att göra.

Va många som hade "problem" med kaffet. Konstigt att något man tycke om så mycke i vanliga fall an bli så illa plötsligt...

Vår dotter fylde 3 år i går och vi har bestämmt att hon inget ska få veta förän tidigast efter RUL i februari. Dels för att vi vill veta att allt är okej först + att hennes väntan inte ska bli så hiskeligt lång. Hon har pratat om småsyskon ganska länge nu, att hon vill köpa en lillebror på ICA också har hon frågat varför man inte bara kan beställa en syster osv... Det är många på hennes skola som fått småsyskon och vi har många i bekantskapskretsen som fått små nyligen så jag tror det har påverkat.

Jag känner igen hungern men här är det diet som gäller. Förra graviditeten gav jag efter för hungern och det slutade med graviditetsdiabetes och jättestrikt diet och kontroller varje vecka sista tre månaderna. Jag gick ner fem kilo i sista trimestern och bara tack vare det kunde jag få gå full tid och fick en bra förlossning. Min stackars lilal bebis fick stå ut med blodprov varje dag de första tre dagarna efetr förlossningen dock.

Eftersom jag fortfarande har tio kilo kvar från förra graviditeten (fortfarande normalviktig enligt BMI) är det återhållsamhet  som gäller från dag ett här. När jag passerat vecka 16 är det sockerbelastningstest och sedan kommer jag att följa diabetes diet under hela graviteten.

Det tur att jag mår lite illa så att frestelsen inte är för stor men någon riktig jul blir det inte när jag sitter här med grönsaker och grovt bröd vid julbordet..

Jo, jag förstår att du vart orolig, har sett att du slängts mellan hopp och förtvivlan :S
Jag känner inte så många här i stan då jag flyttat runt i Sverige en hel del. Känner 2 som är gravida, men ingen av dom har angelsound. Får se om karln min uppfattat att jag önskar mig en angelsound i julklapp :p
Annars funderar jag på att ringa MVC efter julhelgen och fråga om man skulle kunna få komma in och höra hjärtljuden.