Engla80 skrev 2012-03-08 09:19:09 följande:

Vi har haft vår "lilla" Klara sen hon va 8 veckor gamal
Redan då var jag lite mer för att skaffa katt just för att dom är som du säger mer själv gående. Men maken propsade på hund och jag gick med på det. Hon har tillfört så enormt mycke i våra liv sen vi fick henne och jag bävar för dagen då hon inte finns hos oss mer! När jag väntad vår dotter va hon väldigt mån om min mage och när vi kom hem från BB så har hon sen dag 1 varit underbar mot vår dotter. Hon är väldigt uppmärksam och har jag stält vagnen på altanen när dottern sov så la Klara sig vid den, ca 2-3sek innan dottern gav ljud ifrån sig va Klara hos oss och berätta att hon va vaken

Idag busar och kelar dom och Klara lyder nästan vår dotter mer än oss... hahaha... Jag tror den kan bero på att vår dotter är mer frikostig när det kommer till att bjuda på godsaker än vad jag och min make är... hahaha
Ja, en hund ger en så enormt mycke glädje! Men kräver också sin del. Promenader, träning, kloklipning, badning, borstning osv. Sen kan/ska dom inte va ensamma för mycke heller så man har ju begränsat sig en del när det kommer till att gå bort på kvällar och helger samt spontana övernattningar går ju inte för man måste alltid hem till hunden. Ibland suckar man men det är alltid värt dom uppoffringarna när man kommer hem och möts av en glad hund med viftande svans
Vi har dock bestämt att efter Klara blir det inte hund på några år i alla fall. Två små barn, renoverings objekt, andra fritidsintressen och önskan att åka på semester gör att vi väljer att vänta med ny valp! Men det kommer bli tungt och fram för allt tomt...
Lägger med en bild på vårt fyrbenta hjärta

Dock tagit för nått år sen så hon är mycke gråare i nos och ögonbryn idag.
Så fin hon är!!
Ja, jag förstår att det kommer bli tomt efter henne. Hon är ju oxå eran "bebis".
Just därför vi inte skaffat hund, för att vi gilla att resa och inte känner att tiden räcker till för en hund, det är ju faktiskt viss skillnad på hund och barn.
Skönt att hon gillar barn, när min man och jag flyttade ihop så hade han en hund med in i vår förhållande. Det var en ensamhund och gillade iinte barn. Hon bet min son i handen utan provokation, så vi gjorde oss faktiskt av med henne. Det gick inte om vi skulle leva ihop, tyvärr.
vermilion skrev 2012-03-08 11:38:54 följande:
Jag är ganska frånvarande, min 2-åring är inne i en "fas" och jäklar den fasen låter. Det är så man börjar undra varför man skulle ha fler.

Iaf, den gör mig utmattad. Dagar som nätter så skriks det. "mammaaaaa, mammaaaa, mammaaaa!"
Nu ska jag läsa ikapp.
Känner igen det där =o( Hoppas det går över snart.