Juli bebis 2012

Har redan gått upp 11kg, lika mkt som jag gick upp med första barnet totalt! Så nu känner jag mig tung. Men mkt är nog vatten, för jag har inte blivit nåt vidare tjock förutom magen.

Välkommen! 

Själv är jag i v 28 och har gått upp endast 1kg. Men det beror på att jag hade typ 15kg övervikt när jag blev gravid. Känner mig ändå klumpig, otymplig och allt annat än smidig  

Har det alltid varit så långt ner till golvet?? Har soffan plötsligt blivit så ner sutten att det är svårt att resa sig ur den?? Har trappan inte blivit längre alldeles plötsligt? 

Vad gäller namn så är vi just nu inne på Ian eller Axel. Men det är inget vi fastnat för SÅ utan mer att båda bara tycker om det... Så vi fortsätter att leta! Jag gillar många namn ni skrivit här men får inte riktigt med mig maken  Borde inte jag ha förtur på att välja namn då det faktiskt är jag som gör jobbet med tillverkningen? 

Kämpar också med vikten. För tre veckor sedan hade jag gått upp 11 sen inskrivningen. Är i vecka 28 nu. Gått upp närmare 30 med de andra barnen, men jag får mycket vätska när jag är gravid. Tror jag la på mig två kilo i veckan i slutet. Hoppas inte det blir så denna gången. Hört att man skall dricka mycket vatten för att inte samla vatten i kroppen. Låter knasigt men jag testar

Hej igen, jag gjorde ett uppehåll för ett par månader sedan från sidan pga jag blev beroende av att läsa trådar och det tog upp för mycket  tid och energi. Men jag ska försöka sansa mig nu.. Kul att se hur det utvecklas för er också :)  jag har nu kommit till vecka 27 och har gått upp18 kg. Hat samlat på mig massa vätska, har svullna ben och myrkryp.. hoppas bara  det är snabbt övergående  efter bf.  Men jag har en stor och fin mage som jag är mycket stolt över :)

Tack för välkomnandet .

Namn !!! Ja det är inte lätt. Mina tjejer heter Anjelina och Alicia men jag brukar blanda ihop deras namn så det blir Anjelisia :D. Vi vill inte ha ett namn till på A. Kommer aldrig att säga rätt då. Vi funderar på Milhea. Fått lite olika reaktioner på det namnet.

Jag är i vecka 29+5 och har gått upp knappa 5 kilo. Jag har verkligen försökt tänka på vad jag äter den här gånge för jag gick upp mkt både med dottern och sonen. Idag var ett undantag dock, för jag åt pizza till frukost ;)

Är i vecka 29, eller kanske 30 beroende om man ska räkna framifrån eller bakifrån (fick BF tidigarelagt 5 dagar på RUL). Har gått upp runt 15 kg och känner mig som en [valfritt stort djur]. Det beror väl på att jag legat i underkant i vikt från början. Just nu är jag avis på alla som INTE gått upp så mycket som jag, utan fortfarande ser rätt smidiga i jämförelse och slipper köpa nya kläder hela tiden. Cyklar till jobbet och äter riktigt bra om dagarna; fiberrik frukost, frukt mellan måltiderna, normalstora luncher, blutsaft och en och annat järntablett, normala middagar...

...men sen på kvällen, då kommer glass-choklad-och-kakmonstret fram, sjunker ner i soffan och blir kvar där i timmar framför tv:n! Vilket påminner mig, varför sitter jag här framför datorn? Såg jag inte en chokladkaka i kylen? Hejsvejs.

Nu gnäller jag lite. I går kväll hade jag så ont att tårarna bara rann och för att ta mig fram så var det släpande ministeg som gällde. Bara att ta mig över minsta lilla tröskel kändes jobbigt och att resa mig från toan var då inte kul alls!
Två nätter med för lite sömn och en aktiv eftermiddag i onsdags (shopping med dottern) samt en intensiv dag i går gjorde helt klart sitt till. I går så började jag dagen med sjukgymnastik (i vatten) och efter jobbet så orkade jag med både att starta en tvättmaskin och plocka ur och i diskmaskinen innan det började sätta stopp.
Tyvärr så behövde jag ju ta hand om tvätten när maskinen var klar samt starta nästa men jag fick en del hjälp av maken som också lagade middag.
Det är bara att inse att jag behöver ta det lugnare.

Hej
Igår var jag på förlossningen på besök och det var helt ok faktiskt. Ett lite mindre sjukhus här och det var fint, rent, snälla barnmorskor och allt som ska till.

MEN jag fick panik. Jag som har sett denna graviditet som hur lätt som heldst, det är ju ändå min andra, jag tycker jag är lugn och har koll. Tänkte inte ens skriva in mig på någon förlossnings kurs eller liknande då det blir min andra förlossning. Men väl inne på förlossningen började tårarna att rinna och hjärtat att springa ett maraton lopp. Jag var tvungen att gömma mig bakom alla andra föräldrar. Kan ni tänka er så pinsamt. Jag fick panik helt enkelt. Min förra förlossning gick bra så här i efterhand men det var många detaljer under själva förloppet som gjorde att jag fick panik.

Själva förlossningen gick jätte fort, 4 timmar från att vattnet gick, första verken kom och hon var ute. Under händelseförloppet tappade de bort hjärtljuden, jag fick syrgas mask upptryckt i ansiktet och de sa till mig att andas för barnets skull. Jag sprack inget och hade inga andra problem och hon kom ut med sugklocka. En söt liten flicka som var trött och meddagen men helt ok. Ända tills vi blev själv på förlossnings rummet. Hon låg och tuttade då hon helt enkelt slutade att andas och blev en blå klump! Jag hade fått peridural och skrek allt jag kunde då jag kunde inte resa mig upp och springa ut med henne. Det kom fort in personal och tog henne och min man sprang med efter.
Jag vet inte vad som hände men han säger att de bara gav henne en dask på baken och syre så piggnade hon till, när hon kom tillbaka så låg hon inte ens i kuvös så det var nog inte så farligt. Men när jag låg där själv på rummet och inget kunde göra så kändes det bara som "Jaha det var det, hon var inte tänkt till oss, nu är det bara att packa och åka hem då."

Men det var en frisk liten flicka jag fick tillbaka. Vi har inte haft några som heldst problem efter att vi kom hem efter några dagar.

Till saken hör att jag har nog aldrig funderat så mycket på denna förlossning och när jag kom in i rummet på sjukhuset igår brast det.

Barnmorskan var jätte snäll och hon tog mig på sidan efteråt och jag ska bli kontaktad av en barnmorskorna för ett förberedande samtal samt upplägg av kurs och samtal innan förlossningen. En sak är säker, det får göra hur ont som heldst men någon ryggmärgsbedövning ska jag inte ha den här gången.  

Oj, vilken jobbig upplevelse En liten! Skönt att allt gick bra till slut.
Tur att du fick så bra stöttning och på sätt och vis bra att detta kom fram nu och inte när du kom till förlossningen för att föda!