Karpaltunnelsyndrom hade jag från mitten av förra graviditeten ungefär. Blev aldrig sjukskriven, men hade skenor. Hade även känningar i fötterna även om de sa att det inte var k-t-syndrom. Det blev bättre när bebisen hade kommit, men jag har nog inte känt mig helt symptomfri förrän strax innan denna graviditet, 3 år senare. Denna graviditet har jag sluppit, jobbar mindre (50%) och med mindre monotona arbetsuppgifter. Igår och idag har jag dock känt av lite i högerhanden på jobbet.
Jag har inte skrivit något regelrätt "brev", men punktat upp några saker. T.ex. att jag gärna tar lavemang om det är möjligt (tyckte det var jobbigt att det kom bajs när bebisen kom, även om det är helt naturligt och t.o.m. bra att det gör det), skrivit JA, NJA och NEJ på smärtlindringar efter erfarenhet från förra gången, vad jag vill att maken/BM ska hjälpa mig med (slappna av, påminna om slapp käke, tung kropp, massera etc). Sen skrev jag att jag inte vill ha cytotek vid igångsättning. Detta brev har jag nu i BB-väskan (som för övrigt inte är färdigpackad). Har diskuterat igenom punkterna med maken så att han har ett hum om vad jag tänker kring förlossningen också och även bett om hans input.
Nästa gång hos BM ska graviditeten sammanfattas och förlossningsönskemål gås igenom, dvs då skriver de in saker i min journal antar jag.
Framför allt tror jag att det kan vara bra för en själv att skriva ner och tänka igenom eventuella scenarios, då är man förberedd på vissa saker och ställningstaganden även om man aldrig vet hur just den förlossningen kommer att se ut. Sen är det fritt att ändra åsikt under förloppet och ha en tvåvägskommunikation ändå. Har man inte önskemål om t.ex. epidural eller ej kommer BM alldeles säkert att rekommendera det ena eller det andra ändå.
