froggyL skrev 2012-06-16 10:14:35 följande:
Tack! Men dottern satt vid tvn. Det var mannen som fick bägaren att rinna över. Har pratat med honom innan, men får inte tillräckligt med stöd. Var likadant förra graviditeten och det har vi pratat om. Att det ska va så svårt å ge mig en extra kram å lite mer hjälp i det jag ber om hjälp med. Har tröttnat på de där matlådorna i kylskåpet som möglat och jag bett honom ta hand om eftersom jag inte klarar lukten. Det har inte hänt nåt på 1,5v nu. Och idag kunde jag inte äta frukost för det stinker så i köket att jag inte kan va där för han inte diskat en gryta efter sig. Mina föräldrar skulle komma nu vid 10 och hjälpa till å flytta en diskmaskin. Undra hur han förklarar min frånvaro och hur dottern berättar att mamma åkt och inte kommer tillbaks. Hon stortjöt när jag sa det.
Men vilken jäkla karl (just nu)! Men du kan ju fortfarande förklara för dottern att det inte hade med henne att göra och att mamma och pappa ibland bråkar utan att det är någon fara (ifall det är det som känns oroligt för dig just nu). Att han får förklara sig för dina föräldrar kanske förhoppningsvis får honom att ta tag i sig om inte det du har bett om har lyckats. Ibland önskar man verkligen att man kunde ge dem samma symptom och krämpor som man själv har då de verkar kunna ha väldigt svårt att förstå hur det är!
Min man daskade till mig i gumpen, inte hårdare än vanligt, men med foglossning i blygdbenet och ut i ena skinkan så gjorde det jätteont, men han trodde (det sa han) att jag överdrev!!
Jag hade velat hänga en 15-kilosklump mitt på hans mage som han måste traska runt med, böja sig ner och resa sig upp med och sova med, så han förstår varför jag inte gärna går i trappan eller går upp ur sängen när jag väl har lagt mig... Och då slipper han ändå både foglossning, andfåddhet och halsbränna. *suck*
.