Juli bebis 2012

med oron som jag har inbyggd så vet min karl att jag inte kan sova på nätterna när han väl är ute! det är VÄLDIGT sällan han är ute, senast innan igår var hans egen svensexa förra sommaren så en gång per år får man la unna honom :P men däremot brukar han se till att inte komma hem, mest för min skull! på något sätt känns det tryggare att han sover hos en kompis än att jag ska ligga oc vänta och oroa mig så han är alltså inte hemma än!

Vi ska dock åka på dop om några timmar så jag hoppas han hinner fräscha till sig och få bort alkoholstanken som brukar osa runt en sån karatefylla som det antagligen var igår!
träffade honom och min bror mitt isvensexan igår för syster skulle ta brors bilnycklar och köra hem hans bil då var fortfarande båda väldigt städade faktiskt så det var ju skönt....då var ändå klockan 18 och dom hade hållt på sen 9 på morran! förhoppningsvis blev det inte så sent heller.....

anyhow, boae ju som sagt HELA dagen igår och nu känns det verkligen i ryggen, ischias är i helkläm och kommer knappt upp ur soffan/sängen när jag väl kommit ner... =( ajajaj.... 

Ja, alla förhållanden går ju upp och ner... Som livet. Vi har varit gifta i 5 år nu i sommar och tillsammans i 15. Så jag trivs med min man, så länge han orkar och inte har för mycket. Problemet är väl att hans pappa dog för tidigt för två år sen och efter det har inget varit sig likt med hans ork, temperament och ja...han äter medicin fortfarande men orkar mindre och tar sig mer vilotid, vilket jag anser att han inte kan. Iaf inte på det sättet han prioriterar. Jag tycker inte man slänger sig på soffan/sängen i två timmar på kvällen när det finns tusen saker att göra, och sen lägger sig sent på kvällen för att han inte kan sova. Men då är det fel på mina åsikter. Jag tycker man gemensamt grejar sånt som behöver grejas och så lägger man sig i tid. Så man får sin sömn man behöver. Usch, för er med alkohol inblandat. Det slipper iaf jag. Vi har inte det intresset och jag hade nog aldrig tillåtit någon att gå ut så, utan att höra av sig! Iaf när man e gravid. Det där med tyngdkraften stämmer ju...många får ju va uppe och gå på förlossningen. Kanske därför jag gick över 14 dagar sist...låg ju i princip i soffan hela tiden de dagarna, men hade inget val.... Tekla78: tröttnar du inte på att behöva säga till? Just att behöva det....

Dumma iPad som tar bort stycken å allt...suck.

Glömde...oförståendet och omsorgen om mig försvann också efter pappans död. Och i samband med förra graviditeten.

Förståendet menar jag

Ja får väll upp å knalla lite mera idag så kanske tyngdkraften hjälper bebisen att sjunka ner en smula. Magen går upp över revbenen en bra bit. Nästan som ett bord att lägga upp tuttarna på .

Sajo: hoppas han kommer hem i gott skick . Tänkte på filmerna baksmällan .

Åh! Jag skulle bara vilja ge er med jobbiga förhållanden en stooor kram och sen skicka era män på en kurs hos min sambo... Han gör såklart inte allt rätt han heller, men det beror ju på vad jag har för bild och i vissa lägen är väl den bilden lite väl hög. Det är jag väl medveten om. Men jag har aldrig träffat någon som har lika sunda värderingar och lika stort intellekt som honom... Inte direkt bilden man har av en fotbollsspelare kanske... :)

Jag är väldigt nyfiken på er alla... Kan vi inte göra en lista här där alla får berätta om sig själv lite...
Ålder:
Tillsammans med pappan till barnet?
Jobbar med/ pluggar till/ arbetslös:
Bor:
Barn sedan tidigare:
Drömmer om:
Intressen:

Fyll i med mer frågor om ni kommer på nått! Är det någon som vill? Man får även passa om det är någon känslig fråga!

Har ni haft värkar/förvärkar?

Är i 34+4 och igår kväll fick jag profylax-andas mig igenom 4 jättekraftiga värkar som kom på raken.

Jag vet att det var såna som de pratade om på profylaxen för jag gick in i mig själv och struntade i allt annat utanför.
(Mannen gick igenom först förnekelse där han trodde jag spelade, superstress över att bebis kanske skulle komma tidigare än planerat..... fastän jag försökt banka in det att bebis kommer när den vill och vi måste vara förberedda på det och göra färdigt allt nu och inte i sista minuten, och sist lättnad när värkarna gick över.)

Jobbigt, kände det som att jag fick kämpa för att klara värkarna och hade ingen lust/ork att dalta/ta hand om honom och hans känsla av att tappa kontrollen.

Sen vaknade jag inatt av två likadana värkar på raken.

Ringde in och BM sa att kommer de tätt och upprepande så ska vi åka in. Viktigt eftersom vi ska ha kejsarsnitt.

Är inte så oroad, kommer gå bra och jag tror att bebis håller sig inne lite till.

Har ni dessa värkar nu också? Vill gärna veta lite mer om det och hur ni upplever det?

Kramar

haha ah fy det hade inte varit så trevligt.! har faktiskt redan pratat med honom, han är uppe och faktiskt förvånansvärt pigg.....än så länge...ska hämta honom på vägen till dopet sen så då får man la se hur han ser ut=)
Nu är det bara en dag med alkohol kvar för honom innan det är dags att bli pappa igen....han har fått dispens till denna svensexan och deras bröllop eftersom det är hans absolut närmsta vän sen är det spiknykter som gäller (ingen öl till fotbollen ens) 

Sajo, det låter bra :)