Här har färdknäpparna bara orsakat onödig smärta. Visst blev det värkar men inget som satte igång inte. Men det skadar ju inte att mysa innan, för sen vet man inte när det blir. Första gången vi fick barn....var tre månader i koma. Trötthet. Var som en zombie. Hon hade kolik. Mardröm var det som jag helst inte vill uppleva igen. Skulle va trevligt med lite "normalare" tid där man kan få njuta lite bebis också... Känns nästan som om det mesta kan bli bättre denna gång. Eller jag hoppas det. Det mesta var ju kasst förra gången. Graviditet med 9 månaders kräkningar, foglssning å annat. Jobbig utdragen förlossning där hjärtljuden gick ner och de kom stormandes in på rummet, men klarade mig iaf från snitt, på gränsen. Sen hängde de på magen och klippte sönder mig så jag inte kunde bära mitt barn första två veckorna, uppe och gå alltså. Sitta gick ju. Och sen koma-tiden. Nu vill jag ha det bättre! Vet iaf vad som KAN vänta... Grattis till er som firar :) vi firar om en månad. Gifte oss på 10årsjubileumet när vi hade varit tillsammans såpass länge. Helt sjukt vad tiden går. Redan varit gifta i fem år...då låg dottern i magen...så ni förstföderskor...tiden går äckligt fort, så njut av era bebisar, trots sömnbrist, såriga bröstvårtor och annat besvärligt. Ursäkta om jag skrämmer upp er...
Men men det är hans sätt att reagera, vi får ta igen det sen som med lillan.
