Augustibebis 2012

NiniMe, tack för att du vågade belysa en riktigt riktigt svår sak.

För det mesta är förlossningspersonalen helt ok ... men det finns ett problem, nämligen att den födande mamman har en tendens att förlåta vad som helst i efterhand bara mamman och barnet klarade sig. Jag tror att det är en instinkt.

Det är bara att läsa "lyckliga" förlossningsberättelser. Det är fullt av saker som: "jag hade blivit lovad EDA i god tid men läkaren kom aldrig och sen var det försent, nej nu får du bara föda sa de", "jag fattade ingenting och plötsligt låg det två BM och tryckte på min mage", "jag och maken trodde bebin var på väg men BM ville inte komma, det är långt kvar sa hon, sen när hon kom och tittade efter blev det panik för bebin var på väg ut".

- I efterhand tänker mamman ofta på dessa saker som "helt ok" fastän det inte alls skulle vara ok i andra delar av vården. "Det gick ju bra", "alla begriper ju att det gör ont att föda barn".

Föreställ er att man ska göra ett smärtsamt ingrepp, patienten är rädd, man utlovar smärtlindring men sedan blir det "för bråttom" eftersom läkaren inte hade tid och istället görs ingreppet utan bedövning. Acceptabelt? Nej.
Om t ex min tandläkare gjorde så så skulle jag ögonblickligen byta tandläkare samt anmäla honom.

Av det skälet tycker jag att man bör försöka vara lika kritisk vid en förlossning som man skulle vara i andra vårdsammanhang. Även om det inte känns nödvändigt. Som födande mamma har man rätt att bli lyssnad på, rätt att bli behandlad med respekt, rätt att bli informerad om behandlingsalternativ innan behandling sätts in. 

Just vad informationen angår tycker jag att svensk vård är ganska usel och just mödra- och förlossningsvården under all kritik.  Inte sällan måste man som patient jaga info själv på nätet om t ex biverkningar av olika bedövningar och sådana saker. Så borde det verkligen inte vara!

Vi borde kanske döpa om listan till "vi som inte kan sova" ...

Hade glömt hur jobbigt det är att vara höggravid på sommaren. Arton år sedan sist. 

Hos BM idag och nu går hon på semester så sista biten får jag träffa en helt ny människa. Känns lite udda.

Mitt SF-mått är 40 och BM insisterade på en "förfrågan ang TUL". Hoppas de säger nej till detta, känns så fånigt att resultatet förra gången blev "stort barn, +23%, men du ska ju ändå snittas så ingen uppföljning krävs". Jag vill hemskt ogärna vara med om detta ett extra varv ... 

BT lite högt (147/84) men annars är alla värden bra. Känner mig lite svullen men det är nog vädret. Märker att fötterna svullnar om jag äter minsta lilla kolhydrat, äter jag däremot strikt LCHF försvinner svullnaden. Så nu blir det ägg, kött, fisk, ost och smör resten av vägen.

Fast inte ikväll för vi ska äta jordgubbar och det vill jag faktiskt inte avstå ifrån. Fötterna får stå ut. 

Börjar bli lite dags att fixa bb-väska m m. Har köpt Descutantvål idag  

Hoppas albasmamma mår bra. Har tänkt mycket på henne idag, den där huvudvärken lät inget vidare.

Grattis FruMii 

--

Angelica, det är så svårt att ta hand om sig själv när all ens energi är riktad mot en annan liten varelse. Mat och sömn och frisk luft, allt detta blir så oväsentligt, Men det märks på orken. Försök få något nyttigt i dig även om det så bara är ett par ägg och en sillbit eller en ordentlig ostsmörgås. Du behöver ladda både psyke och kropp för att orka, och faktiskt även för att orka vila.

Hoppas att du får lite goda nyheter snart också. Prematurvården i Sverige är fantastisk men jag har förstått av många berättelser att det väldigt ofta blir sådär, två steg fram, ett tillbaka, nya problem som dyker upp vartefter de gamla försvinner.