Blomsterfröna skrev 2012-07-06 06:17:49 följande:
Vet hur du känner ninime:( dock har jag inga förvärkar men e stor och otymplig. Orkar ingenting men måste ändå ha kraft för att orka med barnen. Sambon jobbar 12 timmars pass varje dag så inte mkt hjälp av honom. Vi har eget inom restaurang och innebär säsongsarbete, så just denna sommaren e jobbig. Ta hand om 3 barn städa huset va höggravid laga mat ha leende på läpparna e inte lätt. Längtar som sjutton och har ändå 41 låååååånga dagar kvar

Ja det är tufft, jag minns nu när man väntade ettan, gud vilken semester det var o vänta det första barnet, man kunde liksom gå o vila när man kände för det och man hade inga måsten alls, nu måste man vara tillgänglig hela tiden... Jag är glad att jag har mina timmar på dagis fram tills gubben har semester, tror jag hade dött lite annars.. Jag vaknar ju runt 4 varje morgon nu och kan icke somna om, så när jag lämnat dom så "springer" jag hem igen och slänger mig i säng... Ja allt man kan göra är att bita ihop, och jag vet att energin kommer så fort hon är ute igen och kroppen börjar läka igen och fy vad jag längtaar.... Många av mina vänner har börjat ploppa sina bebisar nu och man blir ju helt salig, snälla låt det vara min tur nu... Vi får trösta varandra och påminna oss om att vi är inte ensamma