Sambohyra

Det är klart att du behövde vara så övertydlig - eftersom ditt inlägg jämställer husägaren med en hyresvärd snarare än en sambo. Om i ditt fall Företag B verkligen skulle tvingas betala hälften av vad det kostar att äga en fabrik så skulle de inte hyra - då skulle de köpa en halv fabrik för att ha kvar ett bestående värde... och skulle Företag A vägra sälja halva fabriken så flyttar de någon annanstans...

Att använda en fabrik som exempel är vanskligt. Har företaget kostnader för fabriken oavsett om det är halvtomt eller inte är det nästan alltid bäst att ta in en hyresgäst då även lite pengar är bra. Allt över marginalkostnaden blir ren vinst. Sen tar man naturligtvis den som vill betala mest för lokalena

Samma variant finns inte riktig i ett hem. Om TS inte vill betala mycket har hon med huset inte riktigt samma möjlighet att ta någon annan i sovrummet som vill  betala mer.

Att företag B skulle välja att köpa av den enkla anledningen att äga, dvs. binda upp kapital, det betvivlar jag STARKT. Företag B skulle varit väldigt nöjda med att slippa investera sitt kapital. Men nu anser jag att vi har lämnat liknelsen.

Det du säger om hyresvärd kan jag bara besvara med JA!!!!. Visst är det så det ska fungera. Den som äger bostaden och har en inneboende är en hyresvärd. Att detta är en sambo ska varken påverka till att den ska betala mer eller mindre, för då ger man den ena parten fördelar och vad vi var ute efter var det rättvisa. Handlar det om att ens sambo inte har råd eller att man vill vara snäll (eller annat), då kan man prata om sådant.

En annat sätt att tänka:
Vad skulle du betalt om du hyrde av någon som du inte var ihop med?
Vad skulle du ta betalt om du hyrde ut till någon som du inte var ihop med?
Båda svaren skulle vara: Mer än den innebondes del av driften. 

Kjell, jag förstår vad du menar och det finns absolut undantag för alla principer, men när jag gör ett påhittat exempel så utgår jag från att det råder balans på samtliga marknader, annars är det svårt att göra jämförelser, någonsin. I mitt exempel menade jag att man köpte fabriken i vetskap av att B var intresserade av att hyra, att hyresavtalet knöts i samband med att A investerade.    

Uppenbarligen har vi lite olika syn på företagsekonomi du och jag. Självklart vill B köpa istället för att hyra om värdeökningen förväntas överstiga kapitalkostnaden. Om dessutom hyran vore kopplad till A:s räntekostnader, som B inte kan påverka, så är det ännu mer självklart. Vore jag företag B och inte fick köpa in mig så skulle jag vilja betala så lite som möjligt - speciellt om företag A inte har någon annan hyresgäst att välja på - precis som sambon... men för att det ska vara attraktivt för företag A/sambo att hyra ut så ska de rörliga kostnaderna (men inte kapitalkostnaderna) täckas.

Tydligen har vi inte samma syn på samboskap heller - jag anser inte att den som bor i huset ska tjäna pengar på sin inneboende som en hyresvärd, utan det ska vara kostnadsneutralt. Enklaste sättet att lösa det är att låta sambon köpa in sig för halva värdet, men accepterar man inte det så kan man inte heller förvänta sig att sambon ska täcka kapitalkostnaderna...   

Jag hade tyckt att det var OK om TS betalade hälften, om han hade besittningsrätt och om barnen var gemensamma.

Nu har TS skrivit på ett papper att han inte har del av huset om de separerar, men han är inte inneboende. Som inneboende så har man skrivit ett hyreskontrakt där man avtalar vad som ingår i hyran, vad respektive ska göra samt det ingår även en uppsägningstid.

Det går inte heller att jämföra med en hyreslägenhet, eftersom det inte är ett investering.

En bostadsrätt hade varit enkelt, för där är investeringen och avgiften separerade. bidra till avgiften, lånet och amorteringar får den som äger ta.

Dessutom anser jag att sambons två barn ska (i den mån försörjningsplikten gäller) försörjas av sina föräldrar.

Varför ska mannen användas som kassako för att kvinnan har tagit på sig ett boende som hon inte har råd med ?          

Så ska det inte vara, men han ska ju inte heller kunna bo gratis. Trots allt har han tillgång till ett helt hus med allt vad det innebär. Jag skulle mer än gärna bo i villa och bara betala elkostnaden men så funkar det ju inte.

Sen tänker jag att oavsett hur man löst boendefrågan så kan det hända att det tar slut och att den ena måste flytta. Man kan aldrig försäkra sig mot det. Håller dock med om att det vore en bra idé om TS fick papper på att han har "uppsägningstid" på åtminstone en eller två månader, så han inte riskerar att hamna på gatan utan tid att fixa något.

Jag tackar för alla tips och kan bara konstatera att dom ligger rätt nära mina egna idéer. Jämförelsen med företag haltar lite på så sätt att jag är ganska övertygad om att företag A vill tjäna pengar på att hyra ut halva sin fabrik och jag får väl hoppas att min sambo inte har mig för att tjäna pengar på mig..... Vad jag hänger upp mig på när det kommer till räntekostnaden är att denna ligger helt utanför min kontroll. Lek med tanken att hon bara skulle haft femhundra tusen i lån skulle min hyra då bara bli hälften av den räntan? Eller tvärtom, hon hade haft tio miljoner i lån? Valet av boende är som sagt vad hennes, det är ett fint hus i ett fint, attraktivt område men det är inte mitt drömboende på något sätt å andra sidan har jag gjort valet att flytta in. Någonstans kan jag tycka att man måste ha som utgångspunkts att man klarar av att betala sitt boende själv, utifrån sina egna ekonomiska möjligheter. Detta valet gör du när du köper huset, ganska självklart! Men om jag har moraliskt rätt i mitt tänkande vet jag inte......jag vill inte lura någon men jag vill heller inte bli lurad!

Du skrev att Företag B ville köpa för att ha ett bestående värde, det är inte samma sak som att de ville köpa för att få en värdeökning. Att värdeökningen skulle överstiga kapitalkostnaden i en fabrik, ser jag som mycket märkligt och jag ser inte en värdeökning som på något sätt självklart. 

Att det skulle vara ett avtal som låste hyran till en rörlig ränta, har jag inte sagt. Min poäng var att hyran kommer att baseras på mer än driftskostnaden och i detta fallet utgår man från kapitalkostnaden när sätter hyran.

Klart man vill betala så lite som möjligt men samtidigt vill man ta betalt så mycket som möjligt, så man möts på marknadspriset. Att företag A inte skulle ha någon annan möjlig hyresgäst spelar ingen roll, då jag skrev tidigare att hyreskontraktet tecknades i samband med att man gjorde investeringen. Alltså har ftg. B ingen möjlighet att utnyttja ftg. A för att de "måste ha en hyresgäst". Hade företag B bara erbjudit sig att betala driften, så hade ftg. A aldrig investerat i fabriken.

Om vi ska återgå till TS så säger du att det inte fanns möjlighet till en annan hyresgäst, är du säker på detta? jag har inte läst det, men jag kan ha missat det. Kan ägaren inte skaffa en annan inneboende? Sen att TS skulle utnyttja det faktum att ägaren inte har något val och sänka hyran baserat på det, det låter enligt mig inte rättvist.

Nej, vi har inte samma syn på samboskap heller. Däremot har jag samma syn som bankerna (i det att räntan är en boendekostnad), men det är ju omodernat att hålla med bankerna, så det får väl stå mig till last.

Jag håller däremot med dig om att den bästa lösningen skulle vara att låta sambon köpa in sig om den har möjlighet till detta, DET hade varit den bästa lösningen enligt mig, men förutsätter man en situation där man inte köper in sig, så får man betala vad en inneboende som man inte har någon relation med, hade fått betala.

Sen får du gärna berätta vad du menar med ordet kostnadsneutralt. Så som jag tolkar det uttrycket innebär det att ägaren inte ska få varken högre eller lägre kostnader av att dela lägenheten med någon. Om det är så du menar, känner du på samma sätt om det hade varit en hyreslägenhet?         
       

Det går inte att tala om lurad eller luras här då det inte finns rätt eller fel. Ni får gå in med öppna ögon och försöka reda ut detta. Om ni inte kan komma överrens bör ni kanske fundera på olika mer drastiska lösnngar, särbo, nytt hus eller separation. Det är svårt att leva ihop om en part känner sig ekonomiskt utnyttjad.

Nästan oavsett hur mycket eller lite du betalar kommer hon få en bättre ekonomi genom att samanbo med dig. Eventuellt du också om det inte blir så att du betalar stora delar av boendet och kostnaderna för barnen.

Det är dessutom så att med dagens ränteläge så har hon inget som helst incitament att amortera om du betalar halva räntan... kolla själv exempelvis på compricer så ser du att de pengar hon får in på att placera sina eventuella pengar är större än halva räntekostnaden... när hon får sitt miljonarv/vinner på triss och väljer att inte amortera så är det du som får betala för det...

Om du tänker bo med kvinnan för alltid, vilket väl är målet antar jag, så tycker jag att ni ska riva alla papper på att hon har rätt till all värdeökning och så köper du halva huset för vad en oberoende värderingsman anser att det är värt. Vill hon inte sälja till dig så kan du ju alltid fråga dig själv varför... och är det för att hon älskar huset så mycket och inte vill riskera att bli av med det så kan ni såklart skriva avtal som säger att hon har förköpsrätt på huset om det ska säljas framöver.