pandoraDiem skrev 2015-08-10 09:59:45 följande:
Det jag skulle tycka var jobbigt är nog att min längtan efter ett eget barn hade om möjligt blivit ännu större när jag sett hur mycket min partner älskar sin systerson. Hade liksom varit omöjligt att inte drömma om hur mycket både han och jag skulle älska vårt eget barn och sen kommer de där jobbiga tankarna "varför lyckas alla andra men inte vi?".
Har du pratat med honom om hur du känner? Om han och hans syster har bra kontakt med varandra kanske du kan be honom att förklara för henne hur er situation ser ut och hur det får er att må. Förhoppningsvis är hon inte okänslig med vilje. Jag borde kanske inte ge tips när jag inte vet hur din situation ser ut så hoppas jag inte skrivit något dumt, skrev mest vad jag själv försökt gjort. Hoppas det löser sig iaf och att ni snart har en egen liten att ta hand om.
Tack för ditt svar och råd. Jag har pratat me honom flera gånger hur jag känner. Men han verkar inte förstå. Han tycker att istället för att vara ledsen O känna att de barnet har ersatt de barn vi inte har tycker han jag borde vara tacksam att syster sonen existerar så han åtminstone har något.
Grejen är att hon försökte själv i 7 år, så hon vet ju hur du känns ändå så beter hon sig så mot mig. Hon är bara en okänslig bitch O hon har aldrig gillat mig O har alltid tryckt ner mig från dag 1.
Sonen fyller år den 1 sept, han fyller 1. Min man är jätte excited O som jag nämnde innan ställt in våran Turkiet semester. Min ångest över födelsedagen växer dag för dag. Vet inte hur jag ska klara vara dag hela dagen, vara helt utfryst, se min man med honom hela dagen O veta att han nu är ett O vi började försöka när hon precis blivit gravid.