Ni som äter mycket socker, hur mår ni?

Ojdå, haha, här trampade du ner i avgrunden
Sumo äter kopiösa MÄNGDER med ris, som tillsammans med den övriga kosten gör så de ökar i vikt.
Och delar av den övriga kosten innehåller en hel del fett(som friterad kyckling eller en speciell gryta), som i kombination är en säker viktökare.
Ris kan komma i formen risnudlar också.

Nu är din tanke inte rätt.
Sumobrottare är duktiga på gå uppvikt, om nu ris är så dåligt.
Så kan man undra varför de äter så mycket ris.

Fast folk är olika. Jag hade en klasskamrat som ville bli sumobrottare, men inte kunde för allt han åt bara rann av honom. Och jag menar verkligen ALLT, för han åt inte lite heller. När vi åt lunch tillsammans så åt han mer på en lunch än jag åt på en vecka typ, och han var ändå inte mer än normal-tjock, om man säger så (alltså, han hade normalt, men åt höga hållet, BMI för sverige (som är övervikt i japan, btw). Å andra sidan kan min nästan-brors riktiga bror inte titta på ett salladsblad utan ätt gå upp två kilo.

Precis som att jag och min tjej, om vi skulle äta som varandra (när jag åt som en människa, alltså) så skulle hon förmodligen bli överviktig tämligen omgående, och jag skulle väga ännu mindre än jag gör nu. Vi skulle omöjligen jämka ihop våra matvanor totalt.

Jag känner att det dragit i väg lite för mycket OT här, så jag startade en egen tråd: gamla.familjeliv.se/Forum-4-46/m76413285.html

Tidigare år jag mycket kolhydrater överlag samt även en hel del socker. Så här mådde jag då:

- Fluktuerande energinivåer. Ibland hyperaktiv. Ofta extremt trött.

- "Hjärndimma" resten av dagen efter att jag ätit mycket kolhydrater eller ens små mängder socker.

- Lätt överviktig.

- Ofta hungrig och konstant småsugen på att småäta.

- Massa magproblem.

- Återkommande allvarliga depressioner.

Mådde helt enkelt rätt dåligt nästan hela tiden utan att fatta varför.

För några år sedan bestämde jag mig för att skippa sockret helt och dra ner på kolhydraterna till ett minimum. Äter mig istället mätt på proteiner och fett. Så här mår jag numera:

- Konstant energinivå över hela dagen.

- Aldrig trött förutom när jag sovit extremt dåligt.

- Klar i huvudet hela tiden.

- Slank (gått ner massor i vikt).

- Aldrig småsugen och sällan hungrig.

- Inga magproblem.

- Inte varit deprimerad en enda gång sedan jag la om min kost.

Mår otroligt mycket bättre nu både kroppsligt och psykiskt.

Bara en massa ointressant svammel.
För sumobrottare är ris en mycket viktig del i deras kost, då ha en hög vikt är en del av att vara sumobrottare.
Kanske jag kan ana svart och vitt här, varför vet jag inte.
Då ingen kan väl inbilla sig att sumobrottare bara skulle äta ris?

Oj Skapligt inspirerande att läsa! Jag har gått ner mycket i vikt (är fortf överviktig men ej längre fetma) men har ett gravt sockerberoende och lider utav alla symtomen du räknade upp. Hm kanske kanske borde jag försöka "avgifta" mig, men huu det känns så otroligt jobbigt och nervöst (även om jag är övertygad om att det skulle vara värt det). Använder verkligen socker som belöning och märker själv hur glad jag blir när jag har sockret att se fram emot och totalt deprimerad utan. Vill så gärna få bort det speciellt när jag redan bytt livsstil så mycket i övrigt..

Tog du bort allt socker o kolhydrater över en dag eller hur gjorde du?

Människor håller inte vikten av socker nämligen

Har ätit betydligt mer socker under längre perioder av mitt liv, speciellt när jag tränat intensivt eller jobbat hårt fysisk.

Mår idag bra, inga konstiga sjukdomar. En del av min goda hälsa tackar jag ett aktivt liv med varierande kost för.

Oj vad lite socker en del av er äter som tycker ni äter mycket socker.

Jag har genom åren ätit väldigt mycket socker, betydligt mer när jag var yngre än nu men till och från blir det fortfarande en hel del.

När det var som värst, i högstadiet, gymnasiet och ett par år därefter, så blev det en påse lösgodis a 7-8hg per dag, plus läsk. Ett mål lagad mat om dagen (middag, kunde slarvas med om mamma jobbade kväll) och frukost om jag orkade på skoldagar.

När jag flyttade till London över sommaren något år efter studenten byttes godiset ut mot kakor.

Flyttade och började plugga och då det inte fanns något ställe med riktigt gott godis blev det mer chips och glass istället. Plus minst en 6-pack Cola varje dag.

Blev pank en månad och drog in på Colan, sen dess har jag knappt druckit Cola för den avvänjningen vill jag inte gå igenom igen. Att avstå godis har aldrig varit något problem.

Har alltid varit kärnfrisk. Inte haft problem med blodsockernivåer som märkts utåt. Och då har jag slarvat något enorm med den vanliga maten periodvis då jag har alldeles för lätt att glömma bort att äta. När jag ätit så har det alltid varit hemlagat (eller pizza) från grunden men ensidigt då jag inte gillat att testa nya saker.

Numera äter jag betydligt bättre men mitt tidigare ätande har, så vitt jag vet, inte påverkat mig ett dugg hälsomässigt. Har inte haft problem med tänderna, eller något annat heller. Inte heller vikten påverkades av mitt ätande av sötsaker utan jag låg på ett BMI på ca 20. Och nej, träning fanns inte heller med i min världsbild.