• Anonym (LB)

    Han vill slå mig

    Hej
    Min sambo och jag har det jättebra när vi är sams. Jag älskar honom, han älskar mig och vi mår bra i varandras sällskap. Men när vi bråkar eller tjafsar så blir han väldigt arg. Han slår i väggar, dörrar och allt möjligt. Han har aldrig slagit mig men han säger ofta "ibland förtjänar du fan en smäll". Som sagt har han aldrig slagit mig men tänker att någon gång kanske det går så långt? Jag börjar fundera på om vi verkligen är rätt för varandra om jag får honom så arg så att han "vill slå mig". Vart går gränsen för att det ska hända liksom? Är det något jag ska fortsätta fundera på eller bara vara glad att det inte hänt ännu?

  • Svar på tråden Han vill slå mig
  • Anonym (Gränslöst)

    Du kanske måste börja med dej själv? Vilket råd hade du själv gett till någon i din situation? Hade du informerat om att lite skit får hen ta, särskilt med tanke på allt skit partnern får ta i och med hens sjukdom? Jag tror inte du hade gett ett sådant råd.

    Däremot tror jag att du inte ser dej själv som värd bättre, att du är beredd att ta stora risker för lite kärlek. Det är enormt lätt att ta till sig av andras värderingar om en själv och försöka leva upp till folks förväntningar, särskilt om du har låg självkänsla. Du hamnar då lätt i en negativ spiral och gör allt för att vinna lite kärlek och omtanke från andra. Du gör om och ändrar och tillslut finns inte mycket egna krav och önskningar kvar. Jaget blir så gott som utplånat i all strävan att uppnå (omöjliga) krav. Jag hoppas att du funderar över ditt eget värde och sätter gränser för andra och för honom. För din egen skull. Vad tror du om det?

  • Anonym (Mira)

    För mig hade det räckt att min partner tycker att jag förtjänar att bli slagen. Oavsett om han gör det eller ej. Det som håller tillbaka honom är troligen samhällets normer och risken att råka illa ut. Man önskar inte sin partner smärta om man älskar på riktigt. 


    Är det bara tomma ord borde han kunna sluta säga så när ni pratat om det. Fortsätter han att säga så ligger det mer bakom. Antingen känner han verkligen att han vill att du ska bli slagen även om han inte vågar göra det eller så säger han så för att manipulera och skrämma dig till tystnad. 


    Är det som någon skriver självförsvar för det du säger borde ni göra slut ändå. Säger du så pass hemska saker att det vore berättigat bör ni inte vara tillsammans

  • Anonym (T)
    Anonym (Mira) skrev 2025-08-08 08:50:35 följande:

    Är det som någon skriver självförsvar för det du säger borde ni göra slut ändå. Säger du så pass hemska saker att det vore berättigat bör ni inte vara tillsammans


    Det är fint att du ändå försöker se ifrån det sättet. 

    Men slutsatsen blir lite konstig. Speciellt med tanke på hur det ser ut i resten av den här tråden.

    Vad ni säger är alltså, kvinnor ska få precis hur fan de vill, och kan inte killen acceptera det så finns det en sak kvar bara och göra och det är dumpa..

    Är det likadant när en kille har ont i ryggen? Får han gå runt och vara nedlåtande och säga taskiga saker till sin partner? Om inte, vad är skillnaden? 
  • Anonym (T)
    Anonym (T) skrev 2025-08-08 09:34:39 följande:
    kvinnor ska få precis hur fan de vill, och kan inte killen acceptera det så finns det en sak kvar bara och göra och det är dumpa..
    Kvinnor ska få vara precis hur fan de vill.*
  • Anonym (LB)
    molly50 skrev 2025-08-07 18:47:04 följande:
    Även om ni har fina stunder tillsammans så spelar väl det ingen större roll så länge han visar de här sidorna?
    Även om man bråkar ibland så ska man inte behöva känna sig obekväm och rädd. Då är det något som är fel.
    Min man och jag kan också tjafsa ibland,men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller obekväm i hans närhet.
    Det är klart att det aldrig är roligt när det blir tjafs,men i en sund relation så löser man det utan att hota med våld och börja slå på saker.
    Det finns det inga ursäkter för. Om det innebär att man slipper hot om våld och aggressiva tendenser så ja,då är gräset grönare på andra sidan.
    Tog upp detta med honom nyss igen. Att jag blir väldigt obekväm och ledsen när vi tjafsar eller bråkar och han säger att jag förtjänar en smäll. Han sa att han aldrig skulle lägga ett finger på mig. Jag sa att det kan jag ju aldrig veta men att detta är min känsla. Jag såg att han tog åt sig och så kramade han mig och sa "Jag vill inte få dig att känna så, jag vill aldrig att du ska känna dig obekväm när vi tjafsar. Jag ska verkligen tänka på det och ska bättra mig." Sen sa han faktiskt "och blir det inte bättre så måste jag ta hjälp". Och det gjorde mig faktiskt glad att han sa så. Jag har aldrig nämnt det någon gång, att han behöver ta hjälp för sina aggressioner. Men detta kändes bra. Sen återstår det ju att se om det blir så. Men bara detta fick mig att faktiskt känna att han förstår mina känslor och att det är fel.
  • Anonym (C)
    molly50 skrev 2025-08-07 18:47:04 följande:
    Även om ni har fina stunder tillsammans så spelar väl det ingen större roll så länge han visar de här sidorna?
    Även om man bråkar ibland så ska man inte behöva känna sig obekväm och rädd. Då är det något som är fel.
    Min man och jag kan också tjafsa ibland,men jag har aldrig behövt känna mig rädd eller obekväm i hans närhet.
    Det är klart att det aldrig är roligt när det blir tjafs,men i en sund relation så löser man det utan att hota med våld och börja slå på saker.
    Det finns det inga ursäkter för. Om det innebär att man slipper hot om våld och aggressiva tendenser så ja,då är gräset grönare på andra sidan.
    Bra skrivet.
  • Anonym (LB)
    Anonym (våld i nära relationer) skrev 2025-08-07 00:42:33 följande:

    Han har alltså sagt att han bär på mycket tankar och känslor och aggressioner.
    Och att han får ta mycket skit p.g.a. din sjukdom.
    Det är en förklaring till beteendet men det är inte okej för det, om han tycker det så spelar det ingen roll, för det är inget som du ska acceptera. 
    En psykolog eller kurator borde han boka in. Han behöver ta ansvar för att prata om sina känslor, tankar, rädslor etc. Han ska inte samla på sig och stänga allt inom sig och sen låta det gå ut över dig.
    Inte tycka att det är okej och skylla på att du har en sjukdom. Det är något som han får räkna med, som du inte kan rå för och som ingår i erat förhållande. Vem vet han kan också bli sjuk...  Han ska inte var hotfull och aggressiv överhuvudtaget. 

    Frågan är? Är han beredd att förändra sig? Vill han förändra sig?
    Kommer han ta hjälp? För det behöver han! Inte bara att han säger det utan att han visar det i handling. 
    Är han öppen för att prata om sina innersta känslor och tankar med dig? Har ni kunnat prata om hur ni ska göra för att stötta varandra, i rollen som sjuk respektive rollen som partner till en som är sjuk. Ett förhållande utsätts för påfrestningar...ska man leva i ett förhållande behöver man vara stabil i sig själv och ta ansvar för sina handlingar. 
    Jag tänker att du bör ställa ultimatum att du lämnar om han inte tar tag i sina problem och ändrar sitt beteende, så att du kan känna dig trygg och lugn oavsett om ni har en konflikt eller inte.

    Du förtjänar en man som visar kärlek o respekt!


    Tack för dina tankar! 
    Jag vet inte hur man citerar flera i samma kommentar men jag skriver samma till dig här: 

    Tog upp detta med honom nyss igen. Att jag blir väldigt obekväm och ledsen när vi tjafsar eller bråkar och han säger att jag förtjänar en smäll. Han sa att han aldrig skulle lägga ett finger på mig. Jag sa att det kan jag ju aldrig veta men att detta är min känsla. Jag såg att han tog åt sig och så kramade han mig och sa "Jag vill inte få dig att känna så, jag vill aldrig att du ska känna dig obekväm när vi tjafsar. Jag ska verkligen tänka på det och ska bättra mig." Sen sa han faktiskt "och blir det inte bättre så måste jag ta hjälp". Och det gjorde mig faktiskt glad att han sa så. Jag har aldrig nämnt det någon gång, att han behöver ta hjälp för sina aggressioner. Men detta kändes bra. Sen återstår det ju att se om det blir så. Men bara detta fick mig att faktiskt känna att han förstår mina känslor och att det är fel.
  • Anonym (Mira)
    Anonym (T) skrev 2025-08-08 09:34:39 följande:
    Det är fint att du ändå försöker se ifrån det sättet. 

    Men slutsatsen blir lite konstig. Speciellt med tanke på hur det ser ut i resten av den här tråden.

    Vad ni säger är alltså, kvinnor ska få precis hur fan de vill, och kan inte killen acceptera det så finns det en sak kvar bara och göra och det är dumpa..

    Är det likadant när en kille har ont i ryggen? Får han gå runt och vara nedlåtande och säga taskiga saker till sin partner? Om inte, vad är skillnaden? 
    Det är ingen som sagt att kvinnor får bete sig illa. De ska självfallet behandla sin partner med kärlek och respekt, precis som man ska behandla varandra i ett förhållande. Klarar man inte av att bete sig vänligt mot sin partner så bör man vara singel. 
    Sen kan alla ha svackor såklart men det finns ändå gränser man aldrig får gå över. Att vara sur i tonen är en sak men att säga elaka  nedsättande saker  är något helt annat. Att hota med våld är ytterligare en nivå ner . 

    Blir förhållandet för destruktivt har man ett ansvar att avsluta det även om den andra också är drivande i den negativa spiralen.  Man får inte skada andra oavsett om man är man eller kvinna och det är extra ondskefullt att skada den man säger sig älska 
  • Anonym (T)
    Anonym (Mira) skrev 2025-08-08 22:48:47 följande:
    Det är ingen som sagt att kvinnor får bete sig illa. De ska självfallet behandla sin partner med kärlek och respekt, precis som man ska behandla varandra i ett förhållande. Klarar man inte av att bete sig vänligt mot sin partner så bör man vara singel.
    Sista sidan här är lowkey full av inlägg skrivna i affekt och fulla med manipulationsförsök på grund av att jag förklarar vad TS kille känner och precis varför det är han säger det. 

    Och alla säger samma sak, TS ska få bete sig precis som hon vill mot sin egen kille och han ska ej få säga till när något faktiskt går långt överstyr.

    Allt det där är psykisk misshandel, men visst du, det är killar som är obehalig. 
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (T) skrev 2025-08-09 02:01:01 följande:
    Sista sidan här är lowkey full av inlägg skrivna i affekt och fulla med manipulationsförsök på grund av att jag förklarar vad TS kille känner och precis varför det är han säger det. 

    Och alla säger samma sak, TS ska få bete sig precis som hon vill mot sin egen kille och han ska ej få säga till när något faktiskt går långt överstyr.

    Allt det där är psykisk misshandel, men visst du, det är killar som är obehalig. 
    Okej, var exakt har jag skrivit att TS får bete sig hur hon vill? Var? Eller någon annan, för den delen?

    Om du vill gnälla så blir det totalt intetsägande om du bara sitter och hittar på. Skäms för din skull, grabben. Nästan.
  • molly50
    Anonym (LB) skrev 2025-08-08 20:40:22 följande:
    Tog upp detta med honom nyss igen. Att jag blir väldigt obekväm och ledsen när vi tjafsar eller bråkar och han säger att jag förtjänar en smäll. Han sa att han aldrig skulle lägga ett finger på mig. Jag sa att det kan jag ju aldrig veta men att detta är min känsla. Jag såg att han tog åt sig och så kramade han mig och sa "Jag vill inte få dig att känna så, jag vill aldrig att du ska känna dig obekväm när vi tjafsar. Jag ska verkligen tänka på det och ska bättra mig." Sen sa han faktiskt "och blir det inte bättre så måste jag ta hjälp". Och det gjorde mig faktiskt glad att han sa så. Jag har aldrig nämnt det någon gång, att han behöver ta hjälp för sina aggressioner. Men detta kändes bra. Sen återstår det ju att se om det blir så. Men bara detta fick mig att faktiskt känna att han förstår mina känslor och att det är fel.
    Det låter ju bra att han verkar ha kommit till insikt själv.
    Men händer det igen så tycker jag att du ska kräva att han söker hjälp,om han inte gör det på eget bevåg.
  • Anonym (våld i nära relationer)

    Va bra att han har bett om ursäkt och att han inser att han gjort fel och hur det får dig att känna. Och att du också kan se att det är fel, att det är en gräns som inte skulle ha passerats när han säger att du förtjänar en smäll o slår i dörrar etc. 

    Han har sagt att han kommer ta hjälp om det inte blir bättre. Jag är ganska övertygad om att han kommer behöva ta hjälp. Finns kurator hos psykolog på vårdcentralen, han kan ringa dit och säga att han har aggressions problem. Det kan finnas obearbetade känslor från barndomen också som han behöver ta i tu med som bidrar till ilskan. 
    Han behöver lära sig att prata om det som känns jobbigt, med dig eller någon annan närstående. Så att han inte samlar på sig känslor och sen rinner det över. Det kan kurator alt psykolog hjälpa med. 

    Bra att ni kunde prata med varandra när ni båda var på bra humör. Tänker att du kan stötta och uppmuntra honom till att söka hjälp. Och till att våga prata med dig om vilka rädslor, oro, sorg, frustration som han upplever i livet. Han borde kunna lyssna också när du delar dina upplevelser. 

    Nu får du se om det är om han säger orden och menar dom och visar det i handling.... 

    Du är värdefull oavsett om du är sjuk eller frisk, fattig eller rik. Kom ihåg att du förtjänar kärlek och respekt! Ett sunt förhållande med sunda gränser! Annars är det bättre att vara själv. 

  • Anonym (LB)
    Anonym (våld i nära relationer) skrev 2025-08-10 00:30:47 följande:

    Va bra att han har bett om ursäkt och att han inser att han gjort fel och hur det får dig att känna. Och att du också kan se att det är fel, att det är en gräns som inte skulle ha passerats när han säger att du förtjänar en smäll o slår i dörrar etc. 

    Han har sagt att han kommer ta hjälp om det inte blir bättre. Jag är ganska övertygad om att han kommer behöva ta hjälp. Finns kurator hos psykolog på vårdcentralen, han kan ringa dit och säga att han har aggressions problem. Det kan finnas obearbetade känslor från barndomen också som han behöver ta i tu med som bidrar till ilskan. 
    Han behöver lära sig att prata om det som känns jobbigt, med dig eller någon annan närstående. Så att han inte samlar på sig känslor och sen rinner det över. Det kan kurator alt psykolog hjälpa med. 

    Bra att ni kunde prata med varandra när ni båda var på bra humör. Tänker att du kan stötta och uppmuntra honom till att söka hjälp. Och till att våga prata med dig om vilka rädslor, oro, sorg, frustration som han upplever i livet. Han borde kunna lyssna också när du delar dina upplevelser. 

    Nu får du se om det är om han säger orden och menar dom och visar det i handling.... 

    Du är värdefull oavsett om du är sjuk eller frisk, fattig eller rik. Kom ihåg att du förtjänar kärlek och respekt! Ett sunt förhållande med sunda gränser! Annars är det bättre att vara själv. 


    Ja det har du rätt i, kan vara bra om jag stöttar honom att ta hjälp! 

    Ja det visar sig om han verkligen menar det, men jag fick känslan av att han menar det. Jag var också väldigt tydlig med att om han fortsätter säga såna saker så kommer det få konsekvenser för jag vill inte känna mig otrygg så fort vi tjafsar.

    Tack för dina ord, jag ska försöka påminna mig själv om det! 
Svar på tråden Han vill slå mig