Är det inte egentligen för sorgligt att vi kvinnor ska måsta känna oss så otillräckliga att vi tycker att det är helt ok att lägga ner tusentals kronor på att operera brösten!?
Egentligen är det helt sjukt ju!
Säg nu ainte att vi väljer själv osv föe egentligen är det ju det sjuka idalet som gör att vi VILL VÄLJA så.
jag har inte många vänner som gjort det..men ändå stött på 2 som ahr probelm.
o en som skäms över det...
Jag pratade om ålder.
Enligt uppdrag gransknings Sifo-undersökning:
"Uppdrag granskning beställde en egen Sifo-undersökning för att ta reda på hur många svenskar som i dag kan tänka sig att göra en skönhetsoperation. Undersökningen visar att var tionde tillfrågad svensk kan tänka sig att göra en skönhetsoperation. Och i gruppen kvinnor 15-29 år kunde nästan var fjärde (23 procent) tillfrågad tänka sig att förbättra sitt utseende med en operation."
Tror ni att ju yngre man är desto fulare bröst har man? Eller kan det vara en fråga om självförtroende och mognad?
Varför är det fel att op sig om man betalar med egna medel?
Om man gör det för sin egen skull eller för alla andras spelar ju inte heller någon roll.
Att man utsätter sig för en risk? Att man kan dö? Dom riskerna är man ju väldigt upplyst och medveten om. Men dör man så dör man. Svårare än så är det inte. Den som dör lär ju inte lida utan det är väl ens nära och kära. Hur många har dött under en skönhets operation i Sverige? Jag orkar inte kolla det så om någon ligger inne med fakta skulle jag gärna vilja ta det av det.
Jag skulle tycka att det var hemskare om op går dåligt, det är ju då det blir jobbigt, men den risken får man ju ta. Det jag kan tycka då är ju att det skall inte samhället behöva betala för utan det får plastik kirurgerna ha försäkringar för så att dom som ev får en komplikation skall gå till kirurgen som utfört ingreppet och där få vård, inte hos den offentliga vården. Likaså tycker jag att man får ta semester istället för att få en sjuk skrivning. Många arbets givare är ju inte så förtjusta i att behöva betala för en som faktiskt valt att lägga sig under kniven.
Sedan får var en en göra precis som dom vill. Jag själv tänkte köra botox.
"...man får för sig..." "...är bättre än..." ??
Det är väl upp till var och en - oavsett ålder - att tycka som man vill. Du (med många andra) tycker att det är nåt man får för sig och att det ena är bättre än det andra. Sen finns det de som tycker tvärtemot. Alla tycker ju olika.
Det var svar på inlägg 179.
*bokstavera*
G E N E R A L I S E R I N G A R.
http://1.bp.blogspot.com/_ZQnCXU4Sa00/Sak-jfT0heI/AAAAAAAACcs/VgHVnFia_iQ/s1600-h/34plus4.jpg
Stora bröst eller stenhårda tennisbollar?
Äkta/oäkta?
Finns bilder i mitt galleri också på mina bröst. Påklädda. Som sig bör.
För trots 470 cc gelehallon så är jag ingen Slitzflicka, och har aldrig haft dem i åtanke.
De är mjuka, har fint "häng" och ja, ganska stora, men det hade jag innan min kropp gick ner sig, de ser naturliga ut och det är ingen annan som ser det enda som inte ser naturligt ut; ärren kring bröstvårtan och ankarärren under brösten från lyftet, bara jag och min sambo.
Andra kan nog bara anse att ja, där är en tjej med stora bröst. Utan att lägga in någon dömande synpunkt.
Nu är jag visserligen SKITGRAVID i v 36 också, detta med en bukplastikopererad mage. Plasttuttarna har inte ökat någonting i storlek än så länge.
Att det ska vara så otroligt svårt för en del att acceptera att vi har våra egna val med våra egna kroppar. DET mina vänner är sorgligt.
Är ni emot abort?
Det är ett val vi gör som berör våra kroppar, det är inte riskfritt, men som kvinna ska man väl få välja va?
Vet ni vad det kallas för?
"Dubbelmoral". Google it. Man kan lära sig ett och annat.
Jag hade råd att betala 116 000:- för att få en ny fin, underbar mage med ett härligt ärr från höft till höft, och en splitterny navel, jag har mina plastbröst, någonting som inte det minsta går ut över, eller berör mina barn, trots de synliga ärr jag har.
Jag är fin. Jag är fin för mig. Jag är fin för min sambo, som älskade mig för den jag var både innan, och älskar mig för den jag är nu efter.
Han ansåg att mår jag bättre av en operation, ja, varför inte.
Det var mitt val.
Något jag tror att många missar här är att ni som är så anti, det är väl snarare NI som lär era barn någonting hemsk?
Att de ska bita ihop, och stå ut, och kanske till och med tvingas må dåligt för något litet problem som faktiskt kan fixa dem. Även om det inte är medicinskt.
Ni utstrålar snarast till era barn att har de en oro, eller en tanke, kroppsligt, om sig själva, ja, då tar de den inte med er.
Det är riktigt tragiskt.
Alla förändringar är inte av ondo.
Jag kommer garanterat lära mina barn att acceptera andra, för både deras yttre och viljor, att inte döma och att alltid kunna vara ärliga med sina tankar, känslor och hur de mår.
Min son vet att han alltid kan komma till mig, med vad det än gäller. Min dotter kommer växa upp med samma vetskap.
Fast... What the heck...
Det är nog bara för att jag är relativt fördomsfri iaf. ;)
Är du?
Carpe diem1981 skrev 2009-03-03 10:37:42 följande:
