Valaine skrev 2012-04-02 22:17:46 följande:
Absolut! Just den biten ångrar jag inte. Jag har fått uppleva något som man som vid sidan av någon som missbrukar aldrig kommer förstå. Jag trodde aldrig att man kunde tycka att något som kändes så fantastiskt i kropp och sinne kunde vara så förödande, och trots det kunde en kick vara så mycket mer värd än människorna runtom en.
Jag förstår hur mycket drogerna ställer om i huvudet på en nu i efterhand, något jag inte såg då (jag har varit ren i 16 månader snart). Man blir helt personlighetsförändrat och det enda livet går ut på är att tänka på droger, hur man ska få tag på dem, bruka dem, få andra att tro att man är deras vänner så man kan göra dem till medmissbrukare (dels för att tjäna pengar på dem och dels för att inte vara ensam i sitt missbruk). Sen, måste man HELA TIDEN försvara sitt missbruk, det blir man en mästare på.
Jag ångrar som sagt att det gick så långt att jag började missbruka, men jag har ju fått uppleva båda sidor av detta och det tycker jag i sig är en fantastisk upplevelse att kunna förstå dessa, ofta trasiga själars beteende och val. Så nu är jag lite inne och spånar på om jag vill bli beroendeterapeut! :)
För din del verkar det fört något gott med sig eftersom du kan tänka dig att jobba med det.
För mig som bara vill ha ett normalt liv och där missbruket fört med sig kronisk ångest , förvärrad ticks och återkommande depressioner så är det förödande.
Erfarenheten väger inte upp mina kroppsliga och psykiska förluster skulle man kunna säga.