Varför borde elever från anpassad skola få studera på universitetet?

Eller så kan man göra lite tvärt om
De med universitetsutbildning men som har visat sej vara totalt inkompetent ska tvingas att skola om sej på säruniversitet för att kunna få ett jobb. En helt inkompetent läkare kan få bli särläkare och gå omkring med städvagn på sjukhus.

Vi har delvis ett systemfel angående detta i Sveriga. Kollektiavtalen har rätt höga lägastlöner, dvs det är dyrt att anställa någon. Det är billigare att investera i maskiner som gör manuellt enkelt jobb..

Arbetslösheten är hög bland de som saknar utbildning så konkurensen är hög på de enkla jobben. Arbetsgivarna kan välja och vraka. Sen finns det en del bidragssystem för folk som har svårt att komma in på jobbmarknaden med stöd till arbetgivare mm. Men få är nog berädda att ge bidrag till höga lönenivåer.

Det finns en del jobb med rakt akord där man kan tjäna en del utan att ha en jur kand. Skördearbete, sälj, plantera skog.

Har man talang inom något går det att starta eget och är man duktig och jobbar hårt kan det bli rätt bra med pengar.

En helt inkometent läkare lär för eller senare åka ur a-kassan och hamna i valet mellan försörjningsstöd och städa

Precis! När jag läste artikeln som länkades tänker jag att grundproblemet är att de vill tjäna mer pengar. Det måste man väl ändå kunna hjälpa dem med - de som har kapaciteten. Göra det lättare att anställa dessa människor och ge dem en meningsfull vardag och en bättre ekonomi. 

Inte nödvändigtvis att gå på universitet eller högskola. De vill inte vara dömda till ett liv i fattigdom. Helt förståeligt.

En intressant fråga, men att säga att universiteten idag är till för att få fram forskare, ingenjörer och kirurger är gravt överdrivet. 

Sveriges universitet idag producerar till 90% administratörer som utför enklare rutinarbeten som inte alls kräver någon intelligens, för majoriteten är utbildningen betydligt svårare och ställer högre krav än vad som någonsin stöts på i yrkeslivet. Sociala förmågor, engagemang och ambition är många gånger betydligt viktigare än intelligens. Så det finns absolut möjlighet för en person med låg intelligens som har svårt för skolan att ändå bli mycket framgångsrik inom yrkeslivet. 

Visst ska man ställa höga krav på läkare och ingenjörer, men det finns ju mängder med utbildningar där man skulle kunna anpassa kraven, precis på samma sätt som man anpassat kraven med högskoleprovet så att dom som misslyckats på gymnasiet får en andra chans. 

Skulle det ex vara olämpligt för en person med IF att arbeta som idrottslärare, administratör, ekonom, projektledare, chef, HR agent?  

Nej i många fall skulle det säkerligen fungera alldeles utmärkt då dessa yrken inte alls kräver någon intelligens. 

I många fall är det också fördelaktigt med lägre IQ då dessa stimuleras bättre av dom enkla rutinmässiga arbetsuppgifter som uppfyller tiden för så många i yrkeslivet idag. Människor med hög IQ kan tom vara värre då dessa snabbt blir uttråkade, tröttnar och börjar slarva med sina arbetsuppgifter, när en person med hög IQ inser vilka administratvia sysslor som ej uppfyller någon mening så prioriterar dom snabbt om och lägger inte så mycket energi på det, trots att det kan vara viktigt för företagets organisation!! 

Det är ju enbart en bråkdel av yrkena idag som kräver att man ska kunna tänka abstrakt och resonera så jag tycker absolut att man ska förenkla för dessa individer. Säkerligen kan dom prestera lika bra som många utan diagnos.

 

Tror att du har fel baserat på vad jag sett rullstolsburna göra, de kompenserar ofta med armstyrka. Finns förmodligen någon rullstolsburen i världen som har lagt ett helt tak också.

Men min poäng är inte att personer med IF ska peppas att välja långa och svåra högskolestudier eller intellektuella yrken. Jag har inte argumenterat för högskoleprogram överhuvudtaget utan snarare fristående kurser. Det handlar om en grundläggande positiv och  inkluderande syn på människan. Med rätt hjälp kan vi ta oss långt även om det inte nödvändigtvis genererar skatteintäkter.

Så problemet är arbetgivarena som anställer akadmiker med höga lönekrav istället för att ta in någon av alla de outbildade arbetlösa som idrottslärare, ekonomer, chefer

Så alla de som gått anpassade skola skulle börja söka akamikerjobb och lägga sig lite under i ingångslön? En ren vinst för arbetgivaren som får samma jobb utfört till lägre kostnad.

Nu har jag bara läst huvudinlägget och inte alla andra. Men jag har funderat på detta, när jag vikarierade ett tag på folkhögskolan. Där fanns det en del vuxna med IF. Jag minns t.ex. en tjej som ville läsa till förskollärare. 

Och jag tänkte, på ena sidan är ju jätteroligt att folk med dessa handikapp kan läsa vidare. Ofta kan de, det tar bara längre tid. Men ändå... de har ju inte rikigt samma förmåga att t.ex. ta rätt beslut. Kan en sån person då ta hand om barn?  Tänk om det händer något för att hon inte ser faran? Eller, inte lika allvarlig, men ändå, om barnen inte utvecklas så bra, för att förskolläraren har begränsningar? 

Tror du verkligen? En idrottslärare måste ha koll på mycket, och måste ta ansvar för säkerheten.  Det är ju itne bara" intellektuella "  förmågor som är sämre, men antagligen också omdömet. 

Och projektledare eller chef? Där har ju redan en del folk med ADHD problem. Det funkar inte. Och HR - personen kan ju lätt bli lurad, tänka för enkelspårigt.  

Snälla, den anpassade grundskolan (tidigare särskolan) har idag en ganska hög personaltäthet, lärare och assisienter. De har många anpassningar, bl.a. anpassade läromedel.

Inte ens med dessa insatser når en person med intellektuell funktionsnedsättning ( IF) den vanliga grundskolans mål. Inte ens efter att ha gått det anpassade gymnasiet, som är ett år längre än det vanliga gymnasiet.

De når inte över en vanlig 11-årings nivå när det gäller att lösa nya problem, inte ens som vuxna.

Och det gäller alltså bara de med högst förmåga som har IF. Övriga ligger lägre.

Nej de behöver en skolgång som hjälper dem att utvecklas maximalt, det gör inte högskolan. 

Den eleven skulle naturligtvis arbeta på en förskola, men inte ansvara för en grupp, utan hjälpa till med barnen på olika sätt. Inte ha ensamt ansvar när barnen leker ute t.ex.

Men då så. I så fall kan vi lägga ner särskolan helt, alla klarar vanliga skolan bara de vill och gör sitt bästa. 

Organisationen ts pratar om vill kunna läsa hela program. Anledningen till att de vill läsa på högskolan är att få en yrkesutbildning på universitetet. 

De med IF får läsa på folkhögskola redan idag, det finns särskilda kurser och program för dem. 

Det vore bra om det går, att få det att fungera. Jag har också observerat en del hur det fungerar för människor med NPF, och även där är jobben inte anpassade för det. Om jobben går att anpassa - visst. Men det måste också svårt att dra gränsen. T.ex. när det gäller beslut. En person med IF är inte mogen som en vanlig vuxen och beslut som hen tar kan vara olämpliga. Samtidigt - om personen nu har utbildningen, så blir det ju svårt att motivera, varför hen "inte får" göra vissa saker. Så länge det är stöd, är det väl okej, men när det börjar bli att ta ifrån personen vissa uppgifter kan det bli svårt. 

Detr var ett exempel bara.

Och jag menar att om man ser till tillförd nytta för skattemedel så har inte mina svenska exempel så mycket existensberättigande heller så varför skulle det inte kunna finnas en 5-veckorskurs för personer med IF då?

För att en läroanstalt ska kunna kallas universitet, även internationellt, krävs en viss nivå som inte kan vattnas ner. 

Det finns många viktiga yrken som personer med IF skulle kunna utföra och jag tycker att alla ska få chansen att gå en så bra utbildning som möjligt. Men det går inte att koppla utbildning för IF personer till universitetsutbildning, och finns ingen anledning att göra det om målet är att ge dem en bra utbildning. 

En person med IF klarar inte att fullt ut studera till förskollärare och klarar inte heller att ansvara för en grupp barn. Jag skrev om hur en person med IF skulle kunna vara hälpare till en förskollärare, inte inta den  personens plats.

Personer med bara ADHD har en begåvning inom normalområdet. Det går inte att jämföra dem med personer med intellekuell funktionsnedsättning. Men de har narurligtvis sina specifika svårigheter, som kan försvpra öå en arbetsplats.

Jag tror att många inte förstår antingen vad även lindrig IF innebär eller vad en universitetskurs kräver, eller möjligen båda. Personer med sådan funktionsnedsättning kan inte klara av de krav som ställs på universitet eller högskolor. Jag förstår det medmänskliga i att vilja ge dem möjligheter till att förkovra sig, men det kan de göra på andra sätt, t.ex. genom folkhögskolor eller studieförbund osv. Det måste inte vara på universitet, som ändå bygger på en viss grundläggande kapacitet att ta sig till det material som undervisas där. Målet för samhället kan inte vara allt åt alla, och någonstans måste vi ändå säga stopp. Vi kan inte börja ha utbildningar med reducerade krav för att personer som inte klarar dem ska kunna ta sig igenom och få ett jobb som de inte kommer att klara av.

Och till dig Anonym (M) som så självsäkert skrev om hur låg intellektuell förmåga som krävs för många yrken. Med all respekt så tror jag inte att du förstår vilka svårigheter en person med IF har. De kan inte klara av något av de där yrkena som du beskrev. Visst, jag håller med om att det är helt onödigt att vi ska utbilda så många människor för att klara av så pass enkla yrken, men det är ändå någonting helt annat att vara normalbegåvad eller något lägre än att ha IF.

Det är en väsentlig skillnad mellan personer med IF och personer med andra typer av svårigheter. De andra kan lära sig saker på en högre teoretisk nivå och kan ha en överblick som personer med IF inte kan ha. 

Så ett extra stöd kan hjälpa personer med andra typer av svårigheter att nå grundskompetens eller gymnasiekompetens. Det går inte med personer med IF.

Man får arbeta i den anpassade skolan (särskolan) med att stödja eleven så att den når så långt den kan klara.