Vi finns, vi som ångrar barn

Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41
780 svar

Citera Visa endast Anmäl

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.
- «
- ‹
- Sida 32 av 77
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- 38
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
Anonym (tack)

Äldre 15 Jun 11:05

#311

Citera Visa endast Anmäl

Jeaninne skrev 2014-06-15 10:51:21 följande:
Nä, där håller jag inte med. Det där är en modern, västerländsk syn, som Gud ske lov inte delas av de flesta familjer i verkligheten, inte ens här... Jag anser att man föds till två kontrakt - och JA det gör man trots att man inte bett om att födas. Det ena är med ens föräldrar och andra blodssläktingar, och innehåller just detta om hjälp mellan generationerna (och även mellan syskon, i alla fall så länge som syskonen inte har egna familjer som det kan gå ut över.) Och det andra är med hela samhället: man får barnomsorg, skolgång, utbildning, sjukvård och annat av samhället under de åren då man inte kan försörja sig själv. Sedan, när man börjar jobba, betalar man tillbaka genom skatten. Jag tycker att det är lika fult att inte ta hand om sina gamla föräldrar (eller i alla fall se till att de har det bra på ett vårdhem eller liknande, och ge dem av sitt sällskap). Som att dra utomlands för att tjäna skattefria pengar som 25-åring, när samhället har betalat för hela ens skolgång - och en dyr universitetsutbildning dessutom... Den skolgång och utbildning som gett en det välbetalda jobbet i USA eller Dubai...

Jag tycker att det är sjukt cyniskt att anse att barn har någon slags plikt att ta hand sina föräldrar oavsett hur de betett sig mot barnen under uppväxten. Snacka om att bli straffad för att man fötts in i fel familj.
Jeaninne

Äldre 15 Jun 11:23

#312

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (tack) skrev 2014-06-15 11:05:58 följande:

Jag tycker att det är sjukt cyniskt att anse att barn har någon slags plikt att ta hand sina föräldrar oavsett hur de betett sig mot barnen under uppväxten. Snacka om att bli straffad för att man fötts in i fel familj.
Självklart finns det undantag, men då beror de ju på att föräldrarna inte uppfyllt SIN del av avtalet.
Tecum

Äldre 15 Jun 11:35

#313

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (tack) skrev 2014-06-15 10:40:59 följande:

Men föräldrarna tar hand om barnen för att de valt att skaffa barn. Barnen har inte valt att bli till och har därför ingen skyldighet att ta hand om sina föräldrar. Om man förväntar sig att någon ska ta hand om en enbart för att man satt dem till världen lägger man en börda på dem som de aldrig bett om.
Livet är fullt av bördor man inte bett om, det är bara att acceptera. Självklart har man ett ansvar för sina åldriga föräldrar, inte för att de satt dig till världen utan för att de tagit hand om dig medan du växte upp. Därmed inte sagt att man måste sluta jobbet och ta hand om dem i hemmet som förr. Men se till att samhället tar sitt ansvar för numera gör inte samhället det av sig självt, så långt har det gått.

Undantaget är när föräldrarna svikit sina barn medvetet, varit elaka, missbrukat, struntat i sina barn och inte tagit ansvar. Sådana föräldrar har förverkat sin rätt till hjälp av vuxna barn!
micromat

Äldre 15 Jun 11:35

#314

Citera Visa endast Anmäl

Blir fan mörkrädd när jag läser den här tråden.. Inte pga faktumet att folk faktiskt ångrar barn utan pga alla idioter som behandlar dom med avsky..

Först säger ni till folk som velar mellan abort och inte att dom ska behålla barnet, mam kan ALDRIG ångra ett barn.

Sen skäller ni på dom när dom inte orkar med, gör allt som en förälder ska göra i era ögon.

Varför inte bara inse att alla inte vill ha barn, alla passar inte till att va förälder. Sluta då övertala/tvinga folk till något som dom inte vill vara..

ALLA TYCKER INTE ATT BARN ÄR LIVET!!!

Nu till TS, Jag tycker det är toppen att du lyfter frågan då jag tror att det är många som känner ånger över barn/barnen.. Det skulle inte va sån tabu att prata om sånt..
Anonym (fg)

Äldre 15 Jun 11:53

#315

Citera Visa endast Anmäl

Jag tror inte att det är hela världen om man inte känner jättestarkt för sina barn så länge man ger dem tillräckligt med omsorg.

Jag tror som sagt att mina egna föräldrar inte egentligen tycker speciellt mycket om barn. Min mamma skulle dock aldrig erkänna detta.

Idag tycker jag att både jag och storasyster är helt välfungerande med familj, jobb och vänner.

Det negativa är väl att jag har väldigt dålig kontakt med mina föräldrar och jag blir ofta arg på dem. Jag lever med detta. Jag har ett bra liv. JAG ÄR JÄTTEGLAD ÖVER ATT HA BLIVIT FÖDD TROTS ATT MINA FÖRÄLDRAR BRAST I DET KÄNSLOMÄSSIGA STÖDET.

Något jag förmodligen alltid kommer grubbla över är om min och min storasysters destruktiva tonårsperiod berodde på våra föräldrars oförmåga till känslomässigt stöd men det kommer jag nog aldrig få ett ordentligt svar på. Min mor vägrar erkänna att hon brast i detta även om det för omgivningen är helt uppenbart.

I övrigt var (och är), mina föräldrar ganska normala medelsvenssons.

När jag ser mig omkring tycker jag dessa föräldrar verkar ganska vanliga. Föräldrar som är hyfsat bra men inte orkar med sina barn till 100%. Jag vägrar att tro att föräldrar var bättre eller sämre förr. Vissa var nog super, andra medelmåttiga och några få var nog rent ut sagt dåliga.
Anonym (M)

Äldre 15 Jun 12:39

#316

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (osäker) skrev 2014-06-14 12:16:40 följande:
Har egentligen allt på min sida: Färdig utbildning, bra SGI, snäll kille som älskar barn och vill ta sitt ansvar. Lagom ålder. Lägenhet. Pengar.

Bebisen var inte helt planerad men kommer inte helt olägligt heller. Känner fortfarande ibland att jag hoppas det blir missfall av det här. Men, nu är det för sent att ångra sig och tycker det är viktigt att vara öppen med min osäkerhet snarare än att låtsas som den inte finns där. Känner mig ibland väldigt ensam här på FL med alla lyckliga som väntar barn.

Jag är inte helt lycklig. Jag är inte helt olycklig heller, men inser vilket enormt stort beslut som det här ändå är - vilka otroliga uppoffringar jag måste göra och hur mycket av mitt bekväma trevliga södermalmsliv som kommer att ändras för all tid och framtid.

Jag är rädd att bli socialt isolerad. Jag är rädd inte kunna gå ut på restaurang, det är det trevligaste jag vet. Jag är rädd att bli fast i hemmet, samtidigt får jag ångest av tanken att sitta och fika hela dagarna med andra mammor och diskutera bajs och kiss och vafan. Jag är ledsen för att mina fina tuttar kommer bli förstörda. Jag är orolig för min karriär. Jag är ledsen för att sexlivet kommer att gå åt skogen, fan vi har det ju så bra (det var ju också därför det blev en oplanerad bebis). Jag är ledsen för att vår vinresa till frankrike i sommar nu kommer bli en juice- och läskresa för min del (fånigt kanske men jag hade verkligen sett fram emot resan!). Jag är rädd att barnet kommer ha någon svår sjukdom och ge mig en massa sorg och oro.

Känner mig extremt egoistisk som är ledsen för alla de här självupptagna sakerna, men tror det är viktigt att erkänna att ett barn inte bara är den gåva alla tjatar om, utan också en sorg. Jag har ett bra liv, jag är nöjd med mitt liv, jag vet inte om jag vill att det ska förändras - det är så otäckt! Jag hoppas verkligen att förändringen är till det bättre men det kan man ju aldrig veta.

Nu tror jag iofs att du kommer känna helt annorlunda när du väl har din bebis hos dig, men det är lite precis det här jag kan känna är så typiskt. Man skaffar bara barnet för att socialt sett så är det typ den idealiska grejen när man befinner sig i livet där du är. För att man typ bara ska göra det, för att det är en del av livet. Men det är så jävla fel. För att enligt mig ska väl ändå barnet vara det mest efterlängtade och den sista pusselbiten? Inte den som ska komma och sabba ens vinresor och restaurangbesök. Då har man valt att skaffa barn av helt fel anledning och i min mening är det fan det värsta man kan göra. Risken är säkert rätt stor att du kommer känna att barnet ofta är i vägen för alla dina behov och hur lycklig kommer det göra någon? Man kan ju bara hoppas att du inte känner så sen. För barnets skull.
fröet2015

Äldre 15 Jun 12:39

#317

Citera Visa endast Anmäl

Fånga dagen skrev 2014-06-14 10:58:47 följande:
Men jag hoppas innerligt att du ändå känner kärlek för dina barn, så att inte de behöver lida för att du gjort ett felval?
Försöker du skuldbelägga TS för vilka känslor hon har? Väldigt snyggt. Som att man styr över vad man känner! Sen vad du gör med dina känslor, är en helt annan femma.
Anonym (fg)

Äldre 15 Jun 12:43

#318

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (M) skrev 2014-06-15 12:39:17 följande:

Nu tror jag iofs att du kommer känna helt annorlunda när du väl har din bebis hos dig, men det är lite precis det här jag kan känna är så typiskt. Man skaffar bara barnet för att socialt sett så är det typ den idealiska grejen när man befinner sig i livet där du är. För att man typ bara ska göra det, för att det är en del av livet. Men det är så jävla fel. För att enligt mig ska väl ändå barnet vara det mest efterlängtade och den sista pusselbiten? Inte den som ska komma och sabba ens vinresor och restaurangbesök. Då har man valt att skaffa barn av helt fel anledning och i min mening är det fan det värsta man kan göra. Risken är säkert rätt stor att du kommer känna att barnet ofta är i vägen för alla dina behov och hur lycklig kommer det göra någon? Man kan ju bara hoppas att du inte känner så sen. För barnets skull.
Har du barn själv?
Fånga dagen

Äldre 15 Jun 12:46

#319

Citera Visa endast Anmäl

fröet2015 skrev 2014-06-15 12:39:33 följande:
Försöker du skuldbelägga TS för vilka känslor hon har? Väldigt snyggt. Som att man styr över vad man känner! Sen vad du gör med dina känslor, är en helt annan femma.
Jag tänker nog istället i första hand på barnet, vilket jag tycker är allra viktigast.
fröet2015

Äldre 15 Jun 13:09

#320

Citera Visa endast Anmäl

Fånga dagen skrev 2014-06-15 12:46:26 följande:
Jag tänker nog istället i första hand på barnet, vilket jag tycker är allra viktigast.
Genom att få barnets mamma att må ännu sämre?

«
‹
Sida 32 av 77
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL